Gun Ninnisdotter började skriva när hon satt häktad för mordbrand i Göteborg. Då hette hon Gun Jacobsson och hade 35 misshandelsrika tablettätarår bakom sig. Jag fick läsa hennes dagbok från häktet och uppmuntrade henne att skriva en bok. Dömd till sluten psykiatrisk vård på Lillhagen hade hon plötsligt all tid i världen att vända ut och in på sitt liv, men vad som gav henne kraft till detta undrar jag fortfarande över.
Den göteborgska arbetarmiljö som skildras i Spilld mjölk och röda tulpaner är så full av kärlekslöshet, övergrepp, kriminalitet och sadism att proletärförfattarnas mörka uppväxtskildringar nästan ter sig idylliska vid en jämförelse.
De tunna stråk av kärlek och värme som trots allt genomströmmar boken hör alla kvinno- och moderskapsvärlden till, medan männen tycks se som sin främsta uppgift att med våld driva varje uns av kärlek på flykten. Hellre slå och smita än släppa någon in på livet!