Fyra kvinnor jobbar på biblioteket i Blomdala. Intressant för oss bokmalar tyckte jag men nu handlar det inte så mycket om litteratur och författare utan om kvinnornas inbördes relationer och deras förhållande till sina män. Eva är 60 och den nya chefen. Hon tycks leva ett lugnt liv med maken men ingen vet att hon en gång flydde Blomdala och att hon nu lever med skuldkänslor efter ett stort svek. Malin är i 40-årsåldern och lever ett till synes helt perfekt familjeliv med make och två barn. Men hon visar sig ha en hemlig koppling till en av de andra kvinnorna. Märta är den unga tjejen med piercingar och grönt hår. Hon har träffat kärleken på Tinder, en helt perfekt kille, men kan hon lita på honom och vem är tjejen han messar med? Sadiha sköter städningen men drömmer om större uppgifter. En gång flydde hon förtrycket i Iran och har anpassat sig till Sverige, men känner sig ändå annorlunda och utanför. Barnen är vuxna men sambon är en slöfock som bara jobbar extra då och då och helst vill att Sadhia är hemma så mycket som möjligt.

En relationsroman om fyra vanliga kvinnor med vanliga liv. Men en av dem misshandlas av sin man. Hon berättar inget och läsaren får inte veta vem. Men under den nya chefen förändras maktstrukturen på biblioteket och farliga bollar sätts i rullning. Kommer det att sluta väl eller med ännu ett offer för mäns våld i nära relationer?
En bitvis seg och tillrättalagd roman med ett viktigt men tyvärr ganska uttjatat tema. Jag har funderat över om alla dessa välmenande och inkännande skildringar av våld mot kvinnor gör någon nytta i den mån att kvinnor dels lär sig se varningstecknen, dels orkar lämna i tid? Och om inte, varför? Det finns ju hur många böcker och filmer som helst om detta, med tydliga skildringar av de mekanismer som via kontrollbeteende och psykiskt förtryck leder fram till fysisk misshandel. Ändå fortsätter eländet.
Rent förnuftsmässigt vet jag hur svårt det är att lämna. Men jag förstår det inte.

Betyg 3