Den snygge och karismatiske stjärnförfattaren Stefan Bräckes andra bok kommer snart ut och Gittan har turen att vara hans förläggare. Han har stark dragningskraft på de flesta kvinnor och Gittan är inte oberörd trots att hon måste hålla en rent professionell relation till honom. Men det är något som inte stämmer, han skickar motsägelsefulla signaler till alla och det känns som att han döljer något.
Privat går det inte lika bra för Gittan. Hon har just dumpats av sin gifte älskare och när hon motvilligt går på klassfest uppdagas det att hon varit värsta mobbaren och är skuld till att en klasskompis tog livet av sig i nian. Gittan slår från sig men förträngda minnen kryper fram och hon drabbas av enorma skuldkänslor. Men var verkligen allt hennes fel eller finns det andra förklaringar...?

En mörk feelgood med betoning på relationer och välmatad till max. Författaren nöjer sig inte med ett ovanligt och intressant triangeldrama, här finns förutom mobbningshistoren olyckor, sjukdom, graviditet, övergrepp och gamla familjehemligheter som uppdagas. Men givetvis kärlek, ett gulligt barn och pinsamma misstag. det senare något som författare i genren tycks känna sig förpliktigade att ha med. Vilket hon borde struntat i då det sänker hela berättelsen. Det går faktiskt att låta bli, se på Eli Åhman Owetz som har självförtroende nog att hoppa sånt trams och det blir hur bra som helst. Och apropå skämskuddar måste den fram efter att hon fått ner en mening som "... svepte ut från Gittans rum, lämnande efter sig en omisskännlig doft av Chanel no 5." Hu!

Nu var jag elak men jag blir sur när någon överarbetar och förstör det som är bra. Mobbningshistorien får läsaren att tänka till då den inte utvecklas som förväntat, även om jag funderar på vilka signaler det skickar? Och slutet är inte heller det förväntade superlyckliga. Så trots allt hamnar den på den övre halvan i feelgoodträsket och måste uppskattas av den som gillar extra-allt...

Betyg 3