Frida är illa ute, arbetslös, dumpad av pojkvännen och i desperat behov av en inkomst om hon inte ska tvingas sälja lägenheten. På ett bröllop träffar hon sin brors barndomsvän Micke, som hon en gång var hemligt förälskad i. Men Micke har ett dåligt rykte, som casanova och slarver, och hans omgivning tycker att det är dags för honom att stadga sig. Nu har hans välbärgade men jobbiga far bjudit hela släkten till Grekland på sitt 60-årskalas. Så Micke får för sig att anställa Frida som sin flickvän under festen i Grekland, för att göra ett gott intryck. Hon är med rätta tveksam men behöver pengarna och en semester utomlands är aldrig fel. Och så hemsk kan väl inte släkten vara...?

En ojämn feelgood där första halvan var så usel att jag funderad på varför jag lånat den och om jag ens skulle läsa mer. Fåniga missöden, förvecklingar och missförstånd, jag skumläste bara för att se hur den slutade. Men halvvägs, när de anlänt till Grekland, lyfte den plötsligt. Då kommer de dåliga släktrelationerna i fokus, karaktärerna djupnar och det börjar hända saker på en annan nivå än välta blomkrukor, kaffeindränkta kläder och självsvåldiga mobiltelefoner. Relationen mellan Micke och Frida är dock så förutsägbar att vi kan lämna den därhän...

Boken sägs vara den första i en ny feelgoodserie, jag vet inte om man ska se det som ett hot eller ett löfte...? Jag ser inte att karaktärerna Micke och Frida håller för en serie.

Betyg 2