Superjournalisten Erik Ponti och superhjälten Carl Hamilton har blivit gamla. Stödda på käpp haltar de omkring och jämför sina krämpor. Men att sitta i parken och mata duvorna passar inte dem. Istället inleder de ett projekt som syftar till att sabotera verksamheten för landets alla telefonbedragare och återföra pengarna till de som blivit lurade. Men när Putin anfaller Ukraina förändras läget. Carl Hamilton återkallas i tjänst och förutom den rent militära underrättelseverksamheten skapas förutsättningar att ta itu med den organiserade brottsligheten genom den elektroniska krigföring som utvecklas till försvar mot ryska cyberattacker. Fast att agera både lagligt, i hemlighet och utan att avslöja vilka resurser de gamla vännerna sitter på visar sig vara svårare än de trott...

För mig är det här en något märklig bok. Jag hade förväntat mig crash boom bang, ungefär som i Hamiltonböckerna som jag läst i ungdomen. Alltså mycket action blandat med Guillous ständigt förekommande politiska betraktelser. Nåja, politiken finns här i rikligt mått men själva ramhandlingen, kampen mot de gängkriminella, fyller kanske en fjärdedel av boken. Resten är i princip JG:s variant av Ulf Lundells "Vardagar". Han plockar blommor åt hustrun, filosoferar över mat och vin, recenserar böcker(!), beskriver naturen, retar sig på att jägarkollegor skjuter "hans" hjortar, köper solrosfrön och matar fåglar året om, klagar på hälsan och umgås med Carl. Samtidigt får vi JG:s betraktelser över samhället idag och igår, återblickar på hans karriär varvat med hur och varför han skriver de krönikor han gör i Aftonbladet. I sann gnällgubbestil är alla andra (eller de flesta) inkompetenta idioter och hans stora hatobjekt är Säpo och SD. Riktigt roligt blir det när han berättar om sitt deltagande i frågesporten "Alla mot alla" där i synnerhet Janne Josefsson får en släng av sleven. Jannes och Cecilia Frodes deltagande där är ett av livets stora mysterier, ren lyteskomik, kult eller skådespeleri i den högre skolan...?

Det var en utvikning men boken har ett inte obetydligt underhållningsvärde. Han skriver rappt och lättläst och satir är alltid kul när någon annan drabbas. Tyvärr är JG väldigt förutsägbar och i viss mån tjatig. Avsnitten om hans framgångar med IB och raggarkungen Keith Cederholm som han fick frikänd är skåpmat som skulle stannat där. Likaså är hans ständiga försvar för, och utdelande av offerkoftor till, muslimer så välkänt att det motverkar sitt syfte. Hans vänstersympatier är också kända och han gör sig skyldig till historierevisionism genom att flera gånger påstå att Sovjetunionen ensamma besegrade Hitler. Men till skillnad från vissa andra skiljer han på nation och person, han har inget till övers för Putin.
En helt okej bok om man som jag uppskattar att actionavsnitten tonats ner.

Betyg 4