Jag blev rätt så besviken på den här faktiskt.

Boken började ganska bra, men jag tycker pseudo-världen som huvudpersonen drömmer sig bort i är för abstrakt och tar alldeles för mycket plats. Jag hade hellre velat veta mer om karaktärens verkliga liv.

Svag tvåa.

Betyg 2

Malik Solanka, professor och dockmakare, lämnar Storbritannien för USA och New York, lämnar kvar sin familj och sina vänner, allt på grund av att någon slags sjukdom har gripit tag i honom, ett slags ursinne som allt oftare gör sig gällande. Hans tid i det nya landet präglas till en början av ensamhet och hat, men efter ett tag börjar nya känslor fatta tag i honom.

Till en början kände jag någon typ av förkärlek till den stackars Solanka, ensam och arg. Hur han ondgör sig över det nya USA, de nya kulturerna som växer fram, hur han grips av ett fullständigt raseri för den minsta petitess som sker i hans närhet. Men denna känsla försvinner efter ett tag och jag blir till slut enbart arg på den relativt gamle mannen, att han inte tar tag i sitt liv och försöker ordna till det för sig. Dessutom tycker jag att bokens kärlekshistorier på något sätt känns en aning malplacerade. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska skriva en recension av ”Ursinne”, men jag kan som slutsats säga att det är en annorlunda och i alla fall originell roman.

Betyg 3

Rushdies roman om den indisk-engelske professorn som "flyr" till New York för att stilla sitt onda sinne lämnar ....inga djupa intryck (tror jag). Den var smårolig utan att vara verkligt humorostisk, tänkvärd utan att bli tillräckligt engagerande.

Detta var mitt första försök med Rushdie, och det var en översättning. Intrycket blev att Rushdie är en språkekvilibrist, när man läser honom på svenska för det faktiskt tankarna litegrann mot Klas Östergren, även om den senare kanske skriver lite lättare, stunsigare. Men det är trots allt språket som håller betyget fär "Ursinne" uppe. Historien var bitvis rysligt oengagerande (kanske skall man själv vara 50+ för att begripa?).

Betyg 3