Eva Helena Ulvros bok ”Hedvig Eleonora och hennes tid”, är en bra välskriven biografi över en intressant drottning. Boken kan jag varmt rekommendera.
Hedvig Eleonora var dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och gifte sig 1654 med Sveriges kung Karl X Gustav. Hon överlevde både sin make Karl X Gustav och sin son Karl XI. Hon dog 1715 tre år innan sonsonen Karl XII som föll offer för en kula vid Fredrikstens fästning i Halden. Hon har gått till historien som ”Karlarnas maka, moder och farmoder”.
Hedvig Eleonora hade ett stort intresse för balett och teater. Hon samlade på konst och tog konstnärer och arkitekter under sina vingars beskydd. Hennes hobby var annars att spela kort och bygga slott. Efter ritningar av Tessin den äldre återuppbyggde Hedvig Eleonora Drottningholms slott, som brann ner 1661. Eldsvådor var vanliga vid denna tid, då de flesta byggnader var av trä. 1697 brann även slottet Tre kronor ned till grunden. Karl XI hade just dött och man fick bråttom at rädda liket undan lågorna.
Hedvig Eleonora hann under sina närapå åttio år på jorden inte bara uppleva ofattbar lyx under Sveriges glansdagar som stormakt, utan också hur riket tappade makt och provinser. Eländet formligen hopade sig i början av 1700-talet i form av missväxt, svält, krig, sinande statskassa och farsoter. På Öland strök halva befolkningen med av pestens härjningar. Häxprocesserna resulterade i hundratals avrättningar under Karl XI:s regeringstid. De eviga krigen ledde till brist på män, varför kvinnorna fick dra tunga lass på hemmaplan. Samtidigt ökade läskunnigheten i landet, bland annat genom att regelbundna husförhör hölls.
1600-talet var en tid av kungligt envälde och reduktion. De gamla adelssläkterna hölls i schack genom att deras jord beslagtogs av kronan. Författaren redogör för den karolinska epoken, men utan att förlora Hedvig Eleonora ur sikte. Hon har uppnått perfekt balans mellan beskrivningen av drottningen som person och tiden.
Bokens pikanta detaljer livar upp framställningen, ofta genom att Eva Helen Ulvros begagnar sig av samtida ögonvittnen, som kammarherren Johan Ekeblad