En biografi över konstnären Eva Bonnier, verksam från 1880-talet till sin död 1909. Hon umgicks med alla kända kulturprofiler vid den tiden och var en del av den svenska konstnärskolonin i Paris. Så småningom trappade hon ner sitt målande och verkade istället som mecenat för nya konstnärer. Som hos alla kvinnor vid den tiden hamnade hennes konst i skuggan av männens, men hon var en väldigt skicklig porträttmålare, deltog i utställningar och har fått upprättelse på senare år.

Boken bygger nästan helt på Eva Bonniers brev, en omfattande korrespondens som författaren fått tillgång till genom tillmötesgående från Bonnierfamiljens arkiv. Det blir en väldigt ingående skildring av Bonniers karriär såväl som privatliv och det kan kännas lite tröttande med det gammaldags skriftspråket i de citerade breven. Här finns också ett rikt bildmaterial och noggranna källhänvisningar. Men det intressanta är att nya fakta kommer i dagen, om i synnerhet hennes förhållande till skulptören Per Hasselberg, hans dotter Julia som hon tog hand om, och omständigheterna kring hennes död. Utan tvekan var Hasselberg mannen i hennes liv, "ett omaka par" som författaren kallar dem. Lite av Skönheten och Odjuret. den förfinade överklasskvinnan och den bonnige och obildade (fast intelligente) Hasselberg som inte anpassade sig till etablissemanget och hade en mängd kvinnoaffärer. Det var ytterst nära att de blev giftermål trots Bonnierfamiljens aversion mot den blivande svärsonen, men det föll på bägges vacklande hälsa. Evas psykiska och Pers fysiska.

Med samtycke från Hasselbergs familj i Blekinge tog sig Eva Bonnier an hans oäkta dotter Julia som bara var ett halvår vid hans död. Hon såg Julia som sin dotter och såg till att hålla kontakten med hennes familj i Blekinge, som de besökte varje år. Jag är från Hasselbergs hemby, hans minnessten ligger strax intill vårt hem och jag minns Julia som en gammal dam som kom på somrarna för att hälsa på sina vänner och ibland satt ute i naturen och målade. Vi har några av hennes målningar, akvareller med landskapsmotiv.

Evas tragiska död efter sviterna från ett fall från ett hotellfönster anses allmän vara ett självmord under påverkan av feber och en psykisk störning. Men författaren har en annan teori, att det var en olyckshändelse då Eva försökte fästa en stormhake i ett öppet fönster, blev yr och tog överbalansen. Vilket kan stämma då det inte finns något i hennes sista brev som tyder på depression eller självmordstankar.

Betyg 3