Rahel och Peter har hyrt ett sommarhus, men några dagar innan de ska åka får de veta att huset brunnit ner. Istället hamnar de på den isolerade gård där Rahel tillbringat somrarna som barn. På grund av sjukdom hos ägaren och det finns djur som måste skötas är de fast där i tre veckor. Förhållandet sviktar, det är spänt då det hänt saker som i synnerhet Peter tagit illa vid sig av. Nu är de hänvisade till varandras sällskap och de måste enas om ifall de har en framtid tillsammans eller ska gå åt varsitt håll. Samtidigt börjar Rahel misstänka att familjen inte varit ärliga om hennes ursprung...

Daniela Krien är ett stjärnskott på den tyska författarhimlen, jag har läst hennes två tidigare böcker och ser henne som en framtida Nobelpriskandidat. Elden är en finstämd och realistisk relationsroman där inget är självklart och människor gör både rätt och fel, som i verkliga livet. Förutom strulet med maken har Rahel en konflikt med sin vuxna dotter. Det är uppfriskande med en mormor som varken drar jämt med dottern eller trivs med barnbarnen, det mest förbjudna och något som är vanligare i verkligheten än i litteraturen.
En bok att läsa långsamt, njuta av och begrunda. Och på bara 170 sidor. Daniela Krien, lägg det namnet på minnet!

Betyg 4