Nagriljärerna är Emanuel Blumes andra roman. Den första hette Nomadplaneten. Den var en dystopisk SF-roman. Den här boken får väl sägas vara en fantasyroman.

Här gäller det att hänga med i svängarna. Ett antal ungdomar samlas för att spela rollspel och det är märkliga äventyr de hamnar i. Redan här känner jag att jag tappar bort mig, för jag har ingen som helst erfarenhet av detta och förstår inte hur det går till. Hur vet deltagarna att ett värdshus har förstörts? Kan de fyllas av panikkänslor när inget händer på riktigt?

Att Gabriel, som tillhör en något dysfunktionell familj, längtar bort till något som är annorlunda är dock inte konstigt. Med den mamman och de bröderna är nog allt som ger möjlighet att tänka på något annat välkommet.

Men märkliga monster som finns både i rollspelet och i verkligheten? Vad är egentligen nagriljärerna för några konstiga varelser? Finns de eller finns de inte? Jag förstår inte.

Nej, det här är nog inte en genre för mig. Det är för konstigt.

MEN! Att detta inte är en genre för mig är inte en anledning att ge romanen ett lågt betyg. Den är nämligen mycket välskriven. Trots allt som för mig är konstigheter så lyckas författaren skapa en riktigt spännande berättelse. Motvilligt blir jag riktigt fascinerad av historien. Det här är en sådan roman som man, när man väl har fastnat, bara vill läsa mer och mer av. Man måste ju få veta hur det går.

Jag är också glad över att Blume är noga med språket. Jag är som ett tryffelsvin när det gäller att hitta språkfel i en bok, men i Nagriljärerna tror jag inte att jag sett ett enda stavfel eller några meningsbyggnadsfel, och det är mer än man kan säga om en del böcker som ges ut av de större förlagen.

Så sammanfattningsvis vill jag säga att Nagriljärerna är en välskriven och spännande roman, som alla som tycker om skräck och urban fantasy alldeles säkert kan ha stor behållning av.

Betyg 4