Psykbrytaren, något form av mänskligt monster med ärrad hud håller Berlins unga kvinnor i skräck. Han har redan haft tre unga kvinnor i sitt grepp. Kidnappat dem och försatt dem i någon form av apatiskt komaliknande tillstånd som förbryllar läkarvetenskapen. På ett exklusivt och mycket ensligt beläget sjukhem med nästan inga patienter får vi med ens möta Casper som inte har något minne över hur han kommit dit. Kanske har han en dotter någonstans som han måste rädda? Snart får personalen och de fåtal av patienter, veta att den fruktade Psykbrytaren tagit sig in på sjukhemmet. Ett våldsamt snöoväder drar med ens in över trakten och spärrar alla utvägar och elen slås av. Kommer de drabbade klara sig undan från den fruktade Psykbrytaren?
Baksidestexten lät mycket lovande, men tyvärr är det också allt. Jag får associationer till någon gammal Hollywood-rulle från tidigt 1930-tal med King Kong/Dracula när jag läser den här boken. Jag kan riktigt se för mig någon skådespelerska från den tiden med kort bobbat hår- göra någon dramatisk pose framför kameran samtidigt som Psykbrytaren gör entré.
Detta kanske låter löjeväckande. Men den känns väldigt daterad och inte på ett charmfullt sätt, utan högtravande och melodramatisk. Replikerna känns hela tiden fel.- Är det en dålig översättare?
Intrigen i sig är så orealistisk att jag nästan skrattar till ett par gånger. Nej, ingenting för mig!
Slutbetyg, en svag 2:a!

Betyg 2