Så var det dags för Den sista akten; den sista delen i De Aderton-trilogin av Anton Berg. En trilogi som verkligen låter alla konspirationsteorier blomma ut. I hemlighet styrs Sverige av en hemlig organisation som i det fördolda styr Sverige och har gjort så sedan 1790-talet.

Konspirationsteorier kan vara väldigt fåniga. Säger ni Illuminati skriker jag! Men Anton Berg berättar historien på ett så skickligt sätt att han och trilogin är förlåtna. Det här är en spänningsroman av hög klass.

För dem som inte följde med på historielektionerna (jag älskade historia) går det att få sig till livs en hel del matnyttigt om den svenska historien, men man måste förstås sålla bort författarens tillägg.

Själva intrigen blandas med en del romantik och personliga problem, vilket ger karaktärerna djup. Man måste som läsare få vila från dramatiken ibland också, och Berg ger oss den möjligheten.

Jag irriterades länge över karaktären David; en pojke med någon form av funktions nedsättning. Han förde inte historien framåt, och jag tänkte att jag gärna skulle vilja fråga författaren varför han tagit med David i romanen. Men så gjorde jag något på slutet, som jag misstänker att de flesta inte gör. Jag läste författarens "tack" allra sist i boken. Och där förklarar han varför det var viktigt att ha med David. Tack Anton Berg!

Sammanfattningsvis är De Aderton-trilogin riktigt bra spänningslitteratur och denna sista del gjorde mig på intet vis besviken.

Betyg 5