Återigen står den illustrerade mannen ensam. Över hela hans kropp klättrar mönster och figurer, tatuerade med sådan precision att det tycks omöjligt att finna någon naken hud. Det är något mystiskt med de där illustrationerna. De omformas och förändras och det sägs att de förutspår framtiden. Av denna orsak har "Den illustrerade mannen" förblivit ensam. När vi möter honom har han precis mött en ny vän och under kvällen när de ligger och kopplar av vid en öppen eld, börjar hans bekantskap läsa illustrationerna....
Det är den illustrerade mannen som utgör ramberättelsen i denna klassiska SF bok. I hans hud läser vi en framtid i invasioner av marsmänniskor, spetälskekolonnier på Jupiter och skraltiga flygfarkoster.
Ray Bradbury är mest känd för sin bok "Fahrenheit 415" men hans ödesmättade framtidsvisioner går igen också i denna bok. Vi möter samhällen där böcker bränns på bål och mänskligheten förändrats och förändrats negativt - å ena eller andra sättet. Nästan alla novellerna har en gemensam grund i rymdfärder och SF. Dessa ämnen har egentligen aldrig tilltalat mig vilket gör det naturligt att min nyfikenhet avtar. Bortser jag från detta är historierna genomtänkta och ofta psykologiskt intressanta. Det som boken faller på är dock dess motsägelsefullhet. Om den illustrerade mannen förutspår framtiden kan han ändå bara förutspå in invasion av marsmänniskor på jorden EN första gång. Sker det flera gånger brister illusionen. Det är just det som händer i denna novellsamling och det som tar udden av budskapet. För en SF-fantast är denna bok dock ett måste. För oss andra är den ett okej tidsfördriv. Den får en trea.
.