En mycket originell bok. Huvudpersonen är över tjugo år, men språket verkar som hämtat ur en barnbok.
Det går ut på att han plötsligt får känslan av att livet är meningslöst. Han tar ledigt från jobbet och sitter ensam i en lägenhet och funderar på livet. Han funderar mycket över tiden, och hur den fungerar. Dessutom gör han upp smått löjliga listor över saker han tycker om, saker han inte tycker om, olika djur etc.
Då jag gick i Gymnasiet läste jag den, och diggade den enormt. Jag var själv inne i en något depressiv livsperiod, och bokens huvudperson tycktes vara identisk med mig själv. Jag ville att den aldrig skulle ta slut.
Då jag läste den andra varvet var den plötsligt hälften sämre. Kanske beror det på att jag som kristen nu har svar på de frågor boken ställer? Vet inte, men i alla fall: detta är en bok som man antingen tycker mycket om, eller så inte, beroende på vilken livssituation man själv är i. Är du deprimerad så ta och läs den!