Två ungdomar hittas döda med bara ett dygns mellanrum i Doggerlands huvudstad Dunker. Den kärva kriminalinspektören Karen Eiken Hornby är barnledig men tvingas tillbaka i tjänst för att bidra i utredningsarbetet. Hon tjurar men tycker innerst inne att det är skönt att börja jobba. Det finns till synes inga kopplingar mellan fallen, bortsett från offrens ålder, men snart misstänker Karen att det ändå finns ett samband. Samtidigt ska hennes sambo Leo iväg på ett jobb hos sitt ex Luna, något som tvingar Karen att kämpa för att dölja sin svartsjuka...

En traditionell polisroman där läsaren får följa utredningsarbetet parallellt med polisernas privata problem. Men det som gör att Adolfssons böcker sticker ut är hennes noggrant konstruerade fantasiland Doggerland, placerat i Nordsjön mellan England och Danmark. Skickligt gjort med karta, ortnamn och personnamn i någon slags dansk-norsk-engelsk språkbild som får mig att tänka på Färöarna.
Tempot är högt, allt utspelas under några dagar. Inget övermått av våld och att offren enligt min mening får vad de förtjänar gör det mindre obehagligt. Mindre bra är den dramatiska upplösningen, men det är visst något som krävs i alla spänningsromaner. Det räcker inte att bara lösa gåtan, det måste ske med fara för livet...

Betyg 3