Den snart trettioåriga författaren Tanja bor i Berlin och har gjort succé med sin debutroman PanoptikumNeu. Nu försörjer hon sig på föreläsningar men det går trögt med nästa bok. Hon har ett distansförhållande med den sju år äldre webbdesignern Jerome i Frankfurt. Kärleken är innerlig men kanske inte så passionerad och avståndet verkar passa åtminstone Tanja bra, för plötsligt kommer Jerome för nära och hon flyr. Men de fortsätter sin intensiva mailkontakt. Tanja är ofta ute och festar och blir intresserad av en ny man, Janis. Mailen slutar komma och Jerome förstår inte vad som hänt även om han har sina aningar. Så råkar han träffa en gammal skolkamrat, Marlene...

En mycket modern tysk samtidsroman om kärlek, om det man vill tro är idealförhållanden, om förväntningar, förvandlingar och krav i relationer, även i de mellan föräldrar - vuxna barn och mellan syskon. Vilsna hipsters som visserligen är nöjda med tillvaron men inte vet riktig vad de vill få ut av livet. Mycket bra tycker jag, skriven på ett distanserat sätt som jag inte riktigt kan förklara men tanken är att det ska kopplas till parets distansförhållande. De olika konflikterna hanteras på ett förnuftigt och moget sätt, utan dramatiska utspel, kastade husgeråd och hårda ord. Miljön är mycket urban, karaktärerna går på klubb, tar droger och festar hela natten men sköter ändå jobb och relationer. Trots att miljön och karaktärerna är väsensskilda från min värld blir jag smått förälskad i Tanja och Marlene, något jag inte känner hos kvinnor i feelgoodromaner fast de är närmare på många sätt.

Titeln förklaras inte, allegro är en musikterm som betyder ungefär livligt, men det är också en benämning på snabbtåg, något paret åker när de träffas. Pastell är ju en lite dämpad färg och jag tolkar titeln som något motsägelsefullt, kanske att vilja dämpa ner ett hetsigt liv men inte riktigt kunna.

Betyg 4