Handlingen i Eyvind Johnsons roman Bobinack (från 1932) börjar minst sagt med pang och brak: allt utgår nämligen från att en bil krockar med en spårvagn på Kungsgatan i centrala Stockholm. Berättelsen kretsar därefter kring (och mellan) några av de människor som bevittnat olyckan bl.a. den nyrike fabriksägaren Kyndel Romaticus, dennes hustru Martina, en hemvändande kriminell emigrant som lyssnar till namnet John Mount, en sviken och olycklig lärarinna, en lättfotad flicksnärta som heter Lyda samt den gåtfulle finansmannen Bobinack. Boken skildrar förutom dessa människoöden, på ett överliggande plan, den fumliga osäkerhetskänsla som kom med den nyvunna demokratin och brytningstiden mellan agrar- och industrisamhälle.

Det faktum att samtliga personer i romanen på ett eller annat sätt är länkade till varandra utgör ett av bokens många och akuta trovärdighetsproblem. Till detta kommer upplevelsen av att handlingen var seg och huvudpersonernas interna stridigheter direkt fåniga. Miljöerna går annars att känna igen från exempelvis Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” eller Eyvind Johnson betydligt bättre roman ”Kommentar till ett stjärnfall”.

Bokens stora, och egentligen enda, behållning utgörs av den högst innovativa berättartekniken där de olika tillsynes lösryckta kapitlen hopfogas på ett mycket snyggt sätt. En annan snygg detalj återfinns i bokens slutkapitel där det framkommer att den mystiske Bobinack i själva verket också figurerar i boken ”Kommentar till ett stjärnfall” (detta kan man dock inte lista sig till om man inte läst den sistnämnda boken). Trots dessa förtjänster var ”Bobinack” sammantaget en rejäl besvikelse. Når med nöd och näppe upp till en trea i betyg.

Betyg 3