"Ifall Luleå-borna skulle visa sig vara skeptiska till hennes detektivbyrå, så dövade hon sin eventuella besvikelse genom att proppa i sig choklad i en nära nog neurotisk hastighet....Och skulle dem inte visa någon skepsis så hade hon i alla fall ätit massor av choklad. En detektiv måste alltid agera förutseende."
För första gången ska den något klantiga deckarälskande, chokladfrossande Katarina Zapp ta sig an ett eventuellt äkta mordfall. Hur ska detta gå?
Hon har enbart varit detektiv några få dagar. Hon har ingen erfarenhet, inga diplom eller något annat i den stilen. Men hon har läst alla böcker av Agatha Christie och det borde väl räcka?
Violet Holm söker upp Katarina Zapp, numera innehavare av "Katarinas eminenta privatbyrå". Violet är övertygad om att hennes bror, Thorvald har blivit mördad och att det är hans 40 år yngre fru, Agnes som är den skyldige.
Men inte nog med det, Katarina blir också kontaktad av sin fd arbetskamrat, den lilla blida kattälskande Ann-Britt som låter meddela att hennes älskade katt Brunöga är borta, troligtvis kidnappad. Kan den buttra kollegan Konrad vara den som har kidnappat Brunöga? Eller kanske katten blivit offer för trafficking?
Som hjälp har Katarina, den pensionerade grannen Greta som älskar gröna kläder och som matar Katarina med sötsaker medan hon kör. Greta som nu har köpt sig en telefon med tre olika fotografifunktioner. Problemet är att hon inte vet hur man använder någon av dem.
Den andra boken jag läst om Katarina och Greta och den påminner till stor del om den första boken. Den är välskriven och underhållande, med många färgstarka karaktärer.
Men jag skulle önska mig en aning mer allvar, något jag tror enbart skulle berika de många humoristiska episoderna. Nu blir det en aning för flamsigt för att jag ska helt falla för den.
Slutbetyg, en stark 3:a!