Personporträtten är tragiska, historien är tragisk, men ändå gripande.
Personerna är kanske lite ytterligheter, och det kan vara lite irriterande ibland, men boken pendlar fint mellan nutid och dåtid. Fint skriven och skickligt bygger Ingridasson upp spänningen.
Upplösningen är kanske inte det man först tror, men det klassificerar en bra deckare. Jag gillar det här.