Runa (författarnamn för Elisabeth Beskow 1870-1928) skrev en massa religiösa böcker - jag läste en upplaga utgiven 1960 vilket känns otroligt att någon 1960 skulle vilja läsa det här (men det fanns väl folk som gillade gamla böcker redan då, och dessutom superreligiösa läsare).
Den här bokens idé kanske passar mer till en novell. Nu blir den utdragen och lång, man blir så frustrerad på huvudpersonerna - en missionär kan omöjligt säga vad han tycker om en annan persons kompetens för att leva missionärsliv, för det är Gud som ska bestämma det. Är inte det en missionär uppgift - i så fall kan ju Gud omvända människorna i Urdunga...
Välskrivet men tråkigt.