Den kände skidskytten Björn Ferry har skrivit en annorlunda biografi i dagboksformat som sträcker sig från 2012 till 2014 då han avslutade karriären. Dagbok låter inte jättekul och visst är det en del om träning, typ, mängd och tider. Men det kan man skumläsa om det blir för mycket så den passar kanske mindre bra som ljudbok. (han har läst in den själv) Undertiteln är "Inte så förbannat tillrättalagt" och det är en bra varudeklaration. Öppet och filterlöst berättar han om hur han har sex med hustrun, kritik mot namngivna ledare, mer eller mindre smickrande detaljer om andra idrottare, sina toalettvanor, om avundsjuka när lagkamrater lyckas, om stridigheter i damlandslaget, "brudarna" som han kallar dem. Men också om egna tillkortakommanden, längtan efter den nyfödde sonen som han varken hinner eller vågar träffa under säsongen av rädsla för att bli förkyld, oron för den sjuke brodern, intresset för den egna skogen, och förstås om läget i världen, miljöfrågor och politik.

Det finns väldigt mycket att säga om boken, både bra och mindre bra. Jag har nog aldrig läst en så öppenhjärtlig biografi av en kändis. Han namnger ledare som odugliga och kan motivera det. Han anklagar damstjärnan Helena Ekholm för mobbning av andra i damlandslaget, han både hissar och dissar supertränaren Wolfgang Pichler. Kommentaren om Charlotte Kalla och Marcus Hellner är bland det elakaste jag läst "Tänkandet var det inget vidare med. De ska nog hålla sig till skidåkningen så länge det går." Han avfärdar nya åkaren med att "de kommer aldrig att nå toppen". Min slutsats är att Ferry inte är obekant med att mobba själv, självförtroendet är det inget fel på, han vet bäst och gömmer nedlåtenheten bakom en humoristisk framtoning. Klassisk maktutövning... Men han hade inte fel, damlandslaget för tio år sedan var en katastrof och både herr- och damlagen är mycket mer framgångsrika än på hans tid, mycket beroende på en proffsig ledning.

Något som förvånade mig är dels att det dracks så mycket även under säsong och mellan loppen, mest vin men ändå, dels att en miljöprofil som Ferry är så fixerade vid pengar och att det finns så mycket prispengar i en gren som skidskytte. Ärligt nog kallar han sig smygkapitalist och det verkar som om det vanligaste samtalsämnet bland killarna inte var sex utan aktier.
En måstebok för den som är intresserad av skidskytte, trots grabbigheten och ett och annat pubertalt skämt! Plus för att han skrivit allt själv, inga spöken i garderoben här.

Betyg 4