Liv bor med sin syster och föräldrar i 1960-talets Mariehamn. Till jul brukar det komma spännande paket från morfars syster Iris som bor i USA, ofta skivor med den moderna musiken. Kontakten med henne är som en fläkt från den stora världen och alla blir förvånade när Iris plötsligt annonserar att hon ska flytta hem till Mariehamn. Till åren kommen men med ett ungdomligt och öppet sinne trots de tragedier hon upplevt för hon med sig nytt sätt och nya värderingar till den sömniga småstaden. Men bakom hennes generositet och glättighet finns ett mörker som den klarsynta tonåringen snabbt upptäcker. Och varför kan inte Livs morfar dra jämt med sin syster...?

Min amerikanska tant är den fjärde fristående delen i Sonja Nordenswans breda släktkrönika som sträcker sig över 150 år och utspelas på två kontinenter. Övriga delar är En sång ur kylan, Frihetens pris och Till stoft för vinden. Den senare slutade 1936. I tillbakablickar får vi veta hur det gick för Mary Mossberg, Iris, Jason och Billy. Tempot är som vanlig högt och läsaren besparas grottande i detaljer och oväsentligheter. Men till skillnad från i de tidigare böckerna saknas dråpligheter och burleska inslag, anslaget är tyngre, berättelsen är mörkare och mer eftertänksam. Som vanligt hos Nordenswan får vi en historielektion på köpet, men här står tidsandan snarare än enskilda historiska händelser i centrum. Karaktärerna är något av arketyper som speglar utvecklingen, det gamla mot det nya. Den öppna och rebelliska Iris kontra hennes plikttrogna och stela broder Arvid, eller den allvarliga och förnuftiga Liv kontra hennes spralliga och impulsiva syster Cina.

Sammantaget en finstämd, intressant och berörande berättelse med hög igenkänning för oss som var unga på 60-talet. Lättläst och trovärdig men inte utan dramatik. Med tanke på världsläget, med ständiga bakslag för fred och demokrati och krossade förhoppningar, behövs det böcker som vågar vara tydliga och ifrågasätter den alltmer spridda uppfattningen att krig och militär upprustning är ett sätt att lösa konflikter. Även de som överlever kriget och är på den "segrande" sidan blir skadade för livet. Det är en tung tid för oss som upplevde 60-talets frihets- och utvecklingsoptimism och 90-talets nedmontering av järnridån. Nu känns det som om vi är tillbaka på 1930-talet...:-(

Betyg 4