Dylan Lantz fyller snart 30 och omgivningen har stora problem med att han fortfarande är singel. På fyllan ingår han ett vad om att han ska få till en relation innan 30-årsdagen, fast det bara är några månader dit. Så motvilligt går han på en blinddejt som hans mamma ordnat. Med sig har en ett tidningsurklipp med 36 frågor om kärlek, för att ha något att prata om ifall det skulle bli tyst. Mot all förmodan visar sig dejten Nora vara en fullträff och de blir ihop. Men det finns två problem. Han har inte berättat om sin bror Max. Än värre är att han inte berättat om sin bästa vän som han delar lägenhet med sedan många år, den vackra Emma...
En romantisk komedi i chic lit-stil, lättläst, rapp dialog, humor och svärta, tafatt kommunikation, lite småfjantig men ack så förutsägbar. Redan av baksidestexten förstår man hur det kommer att sluta, att skriva det är inte att spoila. Så läsaren får leva efter Karin Boyes ikoniska rader:
"Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen som är mödan värd".
Och vägen är helt okej för den som gillar denna typ av böcker. Men kära författare, överraska oss!!! Visst finns en en poäng i det invanda och trygga, det traditionella förloppet och förväntade lyckliga slutet. Och jag vet att regel 1A på skrivarkurser (jag har själv gått en) är att om det ligger en laddad pistol i byrålådan i inledningen så ska den ha avlossats innan berättelsen är slut. Men det är bullshit, vi som läst tusen och åter tusen böcker uppskattar den som bryter normen, gör det oväntade och oförutsägbara. Så låt pistolen ligga, låt Nora och Dylan få varann och låt Emma hitta en ny man. "När Harry mötte Sally" är en lysande film men konceptet håller inte för att upprepas i oändlighet.
Författarnamnet är inte en pseudonym även fast det låter så. Han är journalist på Expressen och har sina rötter i Storbritannien.
Men det är ingen förmildrande omständighet...