Den här romanen är en fristående fortsättning på boken "Alexandras rum" som kom 1994. Alexandra, bokens huvudperson, har blivit sexuellt utnyttjad av sin styvfar sedan hon var liten. När den här boken börjar har hon hunnit bli 17 år gammal och har äntligen lyckats samla mod för att berätta vad hon varit med om. Den som får ta emot hennes berättelse är skolkuratorn, som genast gör allt hon kan för att hjälpa Alexandra. Styvfadern polisanmäls och ställs inför rätta för brottet han begått, och blir dömd till att genomgå sinnesundersökning. Under tiden kämpar Alexandra med att komma tillbaka till livet. Hon får tillfälligt bo hos Linnea, en vän till kuratorn som Alexandra fäster sig mycket vid. Genom de känslor som Alexandra hyser för Linnea, kan man ana sig till att hon dras till kvinnor, vilket också bekräftas på de sista sidorna av boken. Hennes sexuella läggning är dock aldrig det huvudsakliga syftet med boken. Boken är skriven i jag-form. Jag har inte lyckats ta reda på huruvida den är verklighetsbaserad eller inte, men den känns väldigt äkta och trovärdig. Den är språkmässigt lite jobbig att läsa, på grund av ett lite utsvävande, poetiskt språk, vilket drar ner betyget en aning. Annars är det en gripande, angelägen bok som trots den fasansfulla bakgrunden ändå inger hopp.

[Denna recension har tidigare publicerats på http://www.saffo.se/recensioner.htm ]

Betyg 2