Tom och Lea, 9 och 14 år, reser med föräldrarna till sommarstugan för att bomma igen inför hösten. Dagen efter åker föräldrarna iväg på ett ärende, men kommer inte tillbaka. Barnen saknar mobiltäckning, maten tar slut, de är rädda och oroliga. Till slut måste de ge sig iväg och den enda person som bor kvar i omgivningen är en gammal man på andra sidan sjön, Udo. De tycker inte om honom, han är en mystisk person som varit på besök i stugan hela sommaren och lagt sig i både deras och föräldrarnas liv. Men de har inget val, där finns mat och mobiltäckning och kanske vet han var föräldrarna finns. Vägen till Udos hus är längre och farligare än de anat och verkligheten är inte den de tror...

En gång i månaden har mitt bibliotek ett bokcafé där personalen tipsar om olika böcker. En mycket trevlig aktivitet och jag råkade säga att det vore kul om de också berättade om någon bok de inte gillade. Till min förvåning tog de till sig förslaget och en sådan bok var just skräckromanen Sommaren tar slut. Hon som presenterade tycker den är rörig, osammanhängande och obegriplig. Jag blev genast intresserad och lånade den - och håller i stort sett med. Författaren är debutant och det står Skrivarkurs med stora bokstäver över hela verket. Mycket riktigt har han gått på Skurups skrivarlinje... Det märks inte minst på själva dispositionen, ett ständigt hoppande mellan nutid och dåtid och detta utan minsta förvarning eller ens styckeindelning. Det är nästan omöjligt att hänga med och man måste ständigt gå tillbaka och läsa om. Vet inte om den är inläst men då avråder jag bestämt från lyssning, det kan inte fungera om inte inläsaren markerar på något sätt. Förvisso har författaren fått till den krypande obehagliga stämning som hör till genren, men förstör det med för mycket av allt. Här finns magi, parallella världar, tankeläsning och dito kontroll, monster, våld och zombier men fokus ligger ändå på barnen och deras tankar. De övernaturliga inslagen utvecklas aldrig, som läsare tänker man bara eeeh, vadå...? Det kunde blivit riktigt bra om han taggat ner lite, och vågat göra ett tydligare slut. Nu släpper han det bara.

Jag gillar inte skräck och tycker att det är en helt onödig genre i dagens läge, Som något skrev i tidningen, "när jag tittat på nyheterna måste jag läsa en skräckroman för att lugna ner mig" Vem behöver mer hemskheter efter att ha sett Rapport?
Men ni som gillar John Ajvide Lindkvist uppskattar nog boken, den går i hans stil.

Betyg 2