Dussindeckare!
Den är välskriven och småspännande, men den sticker inte alls ut från mängden utan påminner om ett tusental andra brittiska deckare jag läst under decennierna. Bäst tycker jag om kommissarie Wexfords privatliv, med dottern som lämnar sin man. En hel del 70-tals feminism som jag tyckte piggade upp historien.
Slutbetyg, en svag 3:a!