För er som läst Magiska godiskulor känns både hunden Goosl och pojken Dongdong igen, men den här gången är boken berättad ur hundens perspektiv. Baek Heenas kännemärke är de omsorgsfullt uppbyggda miniatyrmiljöerna, här skulpterade i lera, som hon sedan ljussätter och fotograferar av. Detaljrikedomen och perspektiven i bilderna saknar motstycke och dessutom är hennes berättelser alltid fina vardagsskildringar av familjeliv där barnets -- eller i det här fallet hundens -- perspektiv är det gällande.