"Så länge vår relation till varandra kunde benämnas vänskap var den oskyldig enligt språkets binära uppdelning, medan ord som rörde sig i riktning mot attraktion hade komplicerat världen för mycket. Samtidigt rymmer vänskap ofta ett mått av attraktion, en hungrig nyfikenhet på den andre: det som skiljer den starka känslan av ny vänskap från känslan av förälskelse är ibland bara en språklig formalitet."

Sofie kommer som praktikant till det stora förlaget Rydéns. Hon får god kontakt med den litteräre chefen Gunnar och med hans hjälp utvecklas hon, blir kvar på förlaget och ges med tiden allt större ansvar för författare och böcker. Med åren växer deras arbetsrelation till något som de båda har svårt att definiera...

Läsningen började som en besvikelse, ingen nerv och inget tempo, vad håller författaren på med? Men så växer den - och växer, utvecklas till en fantastisk skildring av en förbjuden vänskap, eller snarare olämplig enligt dagens norm. En ung kvinna i beroendeställning till en äldre man, sånt kan ju bara sluta på ett sätt. Hon har förstås gått sängvägen till sin position och han är en äcklig gubbstrutt... Men Bohman är inte rädd av sig, hon vågar vara provokativ både i skildringen av deras förhållande och i synen på dagens litteratur. Det finns inte längre plats för den högkulturella bokserien Andromeda som startades av Gunnar och som Sofie tar över ansvaret för, något som både författaren och Sofie sörjer över. Det är ingen vacker bild som ges av dagens förlagschefer där räknenissarna styr och nostalgi är ett fult ord. Bohman är såvitt jag minns den enda kvinnliga författare som visar ärlig respekt för äldre vita män, den grupp som får skulden för allt ont i samhället.

Jag älskar boken men vet inte om jag vågar rekommendera den? Inget händer ju och samma historia berättas av bägge. Berättelsen är avskalad, ytliga detaljer och miljöskildringar är bortrensade till förmån för kärleken till litteraturen och själsfrändeskapet mellan det omaka paret. Men att använda en torsdagseftermiddag till att dela en flaska chablis och prata böcker kan faktiskt vara alldeles, alldeles - underbart!

Betyg 5