Mary Shelley skrev in sig i litteraturhistorien med romanen Frankenstein, en ikonisk skräckroman om vetenskapsmannen som tillverkade en varelse av likdelar och fick liv i den. Nu har Winterson återupplivat berättelsen och skrivit en idéroman på sitt eget sätt men på samma tema. Vi får dels följa Mary Shelley och hennes tämligen tragiska liv trots framgången, dels läsa en framtidsskildring om en modern vetenskapsman, Victor Stein. Han är besatt av att skapa en människoliknande robot med en intelligens på en nivå som gör alla människor överflödiga i arbetslivet. Till sin hjälp har han doktor Ry Shelley, en svårdefinierad person som går Victor tillhanda olika sätt...

En lekfull Winterson har skrivit en komplex men humoristisk roman med mörk botten. Förutom de ovannämnda möter vi Ron Lord, entreprenör som blivit stenrik på sexdockor och nu ska finansiera Victors projekt. Han är sinnebilden av en vulgär och ointelligent kapitalist, förebild är en viss expresident... Men till skillnad från denne ställer Ron en och annan listig fråga i all sin enkelhet. Sen har vi Polly D och Claire, två kvinnor som har intresse i det som sker, fast med olika utgångspunkter.
Ironin flödar och vissa dialoger är riktigt underhållande. Men som SF eller framtida samhällsskildring har boken sina brister. Konflikten mellan människor och människoliknande robotar bränner inte till, författaren kommer aldrig så långt. Det skildras bättre i böcker som Bobby Love av Marina Nilsson eller i Maskiner som jag av Ian McEwan. Eller ännu bättre i kultfilmen Blade Runner som också dyker upp i boken. En annan svaghet är det rent tekniska, hur projektet ska gå till. Jag förstår inte. Men det är kanske mindre viktigt och jag är dessutom helt ointresserad av teknik och fysik.

För mig känns boken sådär och det jag kommer minnas är delen om Mary Shelleys liv. Men det är en ovanlig bok som har sina kvalitéer och Winterson är en suverän stilist.

Betyg 3