Alice, ung och firad romanförfattare, håller på att återhämta sig efter ett sammanbrott. På Tinder träffar hon lagerarbetaren Felix och bjuder med honom på en resa till Rom. I Dublin försöker hennes bästa vän Eileen komma över sitt ex och söker tröst hos barndomsvännen Simon. Men Simon är också vän med Alice och hamnar i ett dilemma när det gnisslar mellan de två kvinnorna. Vägen till det alla söker, kärlek, är inte enkel. Men som Alice skriver till Eileen "Och såklart skriver jag, mitt i världens tillstånd som är vad det är, mänskligheten på väg att utplånas, ännu ett mejl om sex och vänskap. Finns det ens något annat att leva för?"

Detta är Sally Rooneys tredje roman, efter succéerna Samtal med vänner och Normala människor. Något svagare tycker jag, läsaren får ta del av en tämligen omfattande mejlväxling mellan kvinnorna och för mig känns de filosofiska utläggningarna om tillståndet i världen i dessa som lite av utfyllnad. Och åtminstone den ena kärlekshistorien känns banal och inte helt sannolik i sin utveckling, även om romankaraktärer har dokumenterat svårt att se det som alla läsare genast gör...;-) Men trots lite gnäll från mig, Rooney levererar igen och boken är klart godkänd! Hon är duktig på att skildra samspelet mellan unga människor, vänskap och kärlek är varken enkelt eller gulligt i hennes böcker. Namnet Alice är nästan ett anagram på Sally och man behöver inte vara någon Einstein för att se kopplingen mellan de två, vilket ger en extra dimension till läsningen

En teknikalitet som tydligen blir allt vanligare i samtida litteratur är att författaren struntar i citationstecken, tankstreck eller ny rad i dialoger. Så gör Rooney också och jag är lite tveksam till det. Läsandet saktas ner och man får var på tårna. Jag tycker också att det blir mer schvung i texten även visuellt när dialogen blir tydligare markerad.
Men det är jag det, ingen ska avstå boken för den sakens skull!

Betyg 4