en oerhörd bra bok, självklart måste man uppskatta det geniala i den här boken annars orkar man ju inte läsa ut den, detta var riktat till koala 75....

tycker att albert camus är väldigt lättläst och aldrig tråkig, istället är det en viss spänning i boken som tar tag i en och låter en inte lämna ifrån sig boken, kanske är det för att han var en filosof och som vi vet så har filosofer en förmåga som låter läsaren, åhöraren och publiken i en sal att börja grubbla och försätter dem i en viss spänning som aldrig verkar ta slut.

Camus låter skildra livet i en större stad när plötsligt en epidemi sprider sig i staden, trots att vissa tidiga försök görs för att förhindra den här epidemin så finns det en del personer med högre ställning som tar den här epidemin med en nypa salt. epidemin vissar sig vara pesten precis som vår käre godhjärtade läkare Bernard Rieux redan hade förutsagt, men var det någon som detta på allvar?
svar, nej. istället sätts hela staden i karantän och tusentals smittas, ja snart var det tiotusentals och nu hade det stigit till hundratusen minst. nu började döden visa sig i staden, först tog den ett liv, sen var det tio, snart hade det stigit till hundratals döda, nu var det tusentals och snart hade det stigit til tiotusentals.

bara en väl organiserad strategi kunde förhindra detta och vår läkare Rieux tog tag i detta och startade en liten grupp frivilliga som skulle hjäpla de behövande, men framför allt att stoppa spridningen. Det är nu det vissar sig varför människan är unik, rädslan, fegheten, girigheten, men framför allt modet och den goda viljan att hjälpa trots att belöningen kunde vara inget annat än döden.

man får veta och möta ett par olika personer i den här berättelsen och det här ett prov på hur det skulle kunn ha gått til på riktigt när pesten drabbade tex människan i början på medeltiden.

en stark fyra

Betyg 4

En välskriven och mycket fängslande bok om hur pesten slår till mot en intet anande storstad.
Jag har ingen förståelse alls för Koala 75 resonemang, det vill säga att detta skulle vara en ”innerligt tråkig” bok, då den är vacker och väcker mycket tankar om vilken katastrof pesten skulle innebära idag. Boken tar även upp flera väldigt intressanta frågor såsom vänskap och, precis som i Camus Främlingen, har dödstraffet och religionen en mycket central roll i historien.

Vidare är Pesten väldigt filosofisk, och lämnar mycket till betraktaren, jag får själv som läsare inget svar på många av de frågor som boken ställer och ger upphov, utan dessa stannar kvar och man får själv något att begrunda över. Boken har dock några tillkortakommanden, och jag hade själv sett att den varit lite mer ingående, även om detta även betyder att boken blivit längre. Men som slutord måste jag bara ta och råda personer som läser den här recensionen att verkligen ta tillfälle och läsa Pesten, det kommer ni inte att ångra.

Betyg 4

Jag kommer ihåg att jag gillade den här och fick mycket att tänka på, men nu minns jag inte mycket mer än att den var välskriven och lite vagt bokens tema. Hmm, man kanske skulle läsa om..

Betyg 3

Precis som "Främlingen" är upptakten i "Pesten" fantastiskt fascinerande. Vad är det egentligen som händer i den Algeriska staden Oran? Råttorna dör, människor blir sjuka. Är det pesten? Kan det vara möjligt?

Så tänker jag som läsare, och precis så tänker oranborna. Till slut blir det uppenbart att det verkligen är pesten som brutit ut. Romanens huvudperson - läkaren Riux - är med vid beslutandet om att isolera hela staden och att vidtaga stränga preventiva åtgärder.

Men vad är det Camus egentligen beskriver? Kan en pestepidemi i norra Algeriet verkligen vara så intressant att skriva en roman om?
Ja, det kan den nog. Men visst ser man tydliga likheter mellan det beskrivna tillståndet i Oran och den tyska ockupationen av t ex Paris under andra världskriget. Visst måste människorna i Paris ha upplevt samma otrygghet och samma rädsla för att dö och samma kampglöd under tyskarna som innevånarna i Oran gör under pestens härjningingar? Det är en lysande allegori.

Betyg 4

En otroligt verklighetstrogen berättelse som vågar beskriva en pesthärjad stad också från andra vinklar än den gråtande moderns.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag tycker att boken är rätt så långtråkig och utan en riktig handling. Beskrivningar fyller ett tiotal sidor utan att man egentligen får ut någonting av orden. Måste däremot tillägga att den är ett väldigt bra underlag för diskussioner om bland annat alegorier och existentialism.

Betyg 2

Segare bok får man verkligen leta efter. Det tog mig en vecka att komma 100 sidor, och jag fattade inte ens att det handlade om Nordafrika. Så tråkig. Rekomendrar den verkligen inte!!

Betyg 1

"Det var just vid denna tiden på dygnet han kunde gripa henne. Till klockan fyra på morgonen gör man i allmänhet ingenting, och man sover, även om natten varit ett självbedrägeri. Ja, vid den tiden sover man, och det är en tröst, eftersom ett oroligt hjärtas högsta önskan är att ständigt besitta den varelse det älskar eller också att under skilsmässans tid kunna försänka henne i en drömlös sömn, ur vilken hon inte kan vakna förrän på återföreningens dag."

Vackert och gripande. Ett modernt mästerverk. Camus lyckas med pesten beröra en på ett sätt som han i min mening inte lyckades med fullt ut i Främlingen.

Betyg 5

Den nordafrikanska staden Oran är som alla andra. Människor lever, älskar, slåss och dör. Det är inget som skiljer Oran från andra städer. Men så börjar stadens råttor dö på gatorna. De kämpar sig ut i solskenet och dör i tusental. Rykten kommer i omlopp och stadens fullmäktige sanerar staden och försöker lugna folk. Det går bra. Folk vill bli lugnade och tro att de är förbi farorna. Sedan börjar folk dö. Tillräckligt många för att staden ska isoleras från omvärlden och pesten bli en del av folks vardag. Det är genom den sympatiska läkaren Riux ögon som vi får se vad som händer med människorna i staden Oran när de inte längre kan blunda för verkligheten.

Pesten. Det är ett ord som inte stämmer med den bild vi har av civilisationen. Människan ska kunna kontrollera sin verklighet. Vi skapar serum, mediciner och avgränsar oss från det onda. Liksom Titanic skulle vara osänkbar tycks människorna i Oran vackla inför insikten att
deras civiliserade stad med spårvagnar och caféer kan drabbas av döden. De befinner sig i stormens öga och allt de kan göra är att planera flykt eller finna en mening mitt i det meningslösa. Omöjligheten att kunna påverka sitt eget öde och maktlösheten skapar en avdomning och likgiltighet mot andra människor. Vad är det för mening att leva när man ändå kommer att dö? I Oran blir nihilismen en norm. Och ändå finns den obändeliga viljan kvar. Leva för levandets skull.

"Pesten" är en distanserad berättelse som inte går in på varje enskild människas lidande. Den behandlar istället den kollektiva mänskligheten och visar på den kraft som påverkar människorna i Oran att känna förhoppningar eller misstro framtiden. På sätt och vis förlorar boken på denna avhållsamhet. Man kommer sällan någon av karaktärerna inpå livet. Därför är det svårt att leva sig in i berättelsen på ett personligt sätt. Å andra sidan lever man sig in i den som en del av mänskligheten. Pesten KAN och kommer säkert drabba vår civilisation på nytt. Förhållningssätten till denna fördömelse är sig lika. Människan är människa oavsett om hon har ljusrosa laptops med tillhörande gredelin mus till. Otvetydligt går mina tankar till Stephen Kings beskrivning av pesten i "The Stand" och jag funderar över vilket resultat man hade fått om man blandat Kings geniala personporträtt med Camus insiktsfulla beskrivningar av samhället i kris. Kanske hade boken fått en annan tyngd och ett annat väsen? Allt det är ju bara spekulationer. Man kan inte redigera ihop en bok med en annan. Men trots allt är avsaknaden av intimitet det som Camus "Pesten" förlorar på och därför får den bara en fyra i betyg (trots att den lätt hade fått en femma om den gripit tag lite mer).

Betyg 4

"...jag fattade inte ens att det handlade om Nordafrika"
Nej den handliar inte om Nordafrika, den handlar om dig och mig och våra val vi gör i livet och hur vi handlar gentemot våra medmänniskor när vi tvingas samsas och samarbeta mot, i det här fallet, ett yttre hot.
Bra, välskriven historia av Camus men jag fastnar mer för Främlingen och Sisyfos

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En bra och välskriven bok.Att den är så vag i miljöbeskrivning gör att den går att placera överallt, vilket är en styrka.

Betyg 4

Först blir jag förbannad på folk i Oran för att de inte fattar att det är pesten. De verkar vara lite trögfattade. Sedan blir jag arg på vakterna som låter några fly ut ur karantänen, fruktansvärt oansvarigt! Ska kommentera mer när jag (om jag) kommit igenom den, den är lite seg...

Betyg 3

En oerhört fascinerande berättelse om vad som händer med människan i extrema situationer. Om isolation, sjukdom och död. Om hur vi möter ondskan, bekämpar den, eller ger upp.
Språket är närvarande och miljöbeskrivningarna kusligt målande, en intressant och intensiv läsning som är oupphörligen fängslande.

Betyg 5

När pesten slår tilli Oran, Algeriet sätts staden i karantän och lämnas åt sitt öde av myndigheterna. Ingen får lämna eller komma in i staden. Pesten slår blint, barn, vuxna och åldringar dör i svåra plågor. Läkaren Bernard Rieux tar upp kampen mot pestens härjningar och gör vad han kan, men det är inte mycket. Pesten är som en naturkraft, böljar fram och tillbaka genom staden och håller människorna i skräck. Människor förhåller sig till det onda på olika sätt, med underkastelse och feghet men också med ansvar, mod och solidaritet.

Pesten sägs vara nobelpristagaren Camus största roman, även om den inte är lika känd som Främlingen. Idag känns den superaktuell och man känner igen de olika stegen i människors syn på pandemin. Först kommer förnekelsen, sjukdomen är något naturligt, inte pest, Sen motvillig insikt, det är visserligen pest men det blir nog inte så farligt. Därefter klentrogenheten, människor dör faktiskt, i vår trygga stad! Så paniken och anklagelserna varför gjorde ni inget? Drastiska åtgärder, karantän och isolering men för lite och för sent. Slutligen acceptans och stoicism, det är jävligt illa men vi ska klara det på något vis, det finns ett Efter. Exakt så har vår egen folkhälsomyndighet agerat och fått som respons under vår tids pest, intet är nytt under solen...

Men i Camus´ stad är det ingen som håller avstånden fast man är medveten om hur pesten smittar. Krogarna är smockfulla och även läkaren Rieux tar sig ett glas där. Det förvånade mig faktiskt, någon slags uppgivenhet att det som sker det sker. Man provar olika läkemedel, bygger provisoriska sjukhus och försöker med isolering och karantän men man fokuserar på de sjuka, inte på att skydda de friska.
Tyvärr upplever jag boken som svårläst med tunga textmassor och åtminstone i min upplaga väldigt liten stil. Dessutom känns den förutsägbar, pandemier har som sagt haft liknande förlopp i alla tider. Författaren lyckas inte överraska. Men boken ligger rätt i tiden fast den skrevs på 1940-talet...

Betyg 2