Hans nådes tid är ett storslaget epos som utspelar sig under de stormiga år på 700- och 800-talet då Karl den store successivt utvidgade det frankiska riket till att omfatta merparten av det som idag benämns Västeuropa. I det väldiga, och av rädsla präglade, riket råder genom hela boken en osäkerhetskänsla som lamslår alla reella och potentiella upprorsförsök. Makten utövas med en fullständigt obarmhärtig ”mildhet” i så måtto att varje oförsiktigt ord, överilad handling, eller minsta tecken på uppror registreras av kejsarens vidsträckta spionorganisation och oavkortat leder till att upprorsmakare spåras upp och med ”mild hand” får stå till svars för sina statsfientliga uppsåt. I den norditalienska landsdelen Lombardiet bor emellertid storbönder med starka och självständiga traditioner, bönder som så småningom finner det outhärdligt att rätta sig efter de kejserliga påbuden. Till dem hör romanens huvudpersoner – Bertoald Lupgis och dennes två hårdbarkade söner Warnefrit och Conald samt den yngste sonen Johanniperto (Johannes) som i motsats till sina bröder erhållit boklig bildning . De tre bröderna dyrkar hängivet och i all hemlighet den undersköna Angila som är dotter till den kejserliga vasallen hertig Rodgaud. Det uppror som hertigen anstiftar mot Hans nåde förändrar Lupigisbrödrnas liv högst påtagligt då de som kejserlig gisslan sprids vind för våg över hela det väldiga riket.

Historien om Lupigisbrödernas öden och äventyr berättas med en mycket snillrik berättarteknik där Johnson genom att blanda vittnesredogörelser med anteckningar, utdrag av vissa huvudpersoners kvarlåtenskaper samt inre monologer, lyckas spegla och förmedla karaktärernas tankar och gärningar från flera perspektiv. Det märks också att berättelsen är uppbackad av omfattande efterforskningar då många av de karaktärer som förekommer i boken har fått drag av eller åtminstone namn efter personer som verkligen har funnits i den tid och inom de områden berättelsen omfattar. Likaså har Johnson lämnat alla ortsnamn ograverade så att de överensstämmer med de faktiska benämningarna från 700- och 800-talet. I likhet med bl.a. C-J Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia” drivs handlingen framåt av en vidunderlig och livslång kärlek, men med den skillnaden att Johnson aldrig moraliserar eller visar ansatser till att sätta sig själv som domare över vad som kan betraktas som ”gott” och ”ont” . Hans nådes tid är en av de fem bästa böcker som jag har läst och kan vid jämförelse med andra svenska verk endast matchas av Pär Lagerkvists Barabbas.

Betyg 5

Jag har försökt komma in i boken så många gånger, men alltid stupat. Den är väldigt vackert skriven, men ack så tung, även för mig som är intresserad av epoken. Det är med den boken som med fiskrätter: Jag kan verkligen förstå att folk tycker om det, men det är inget för mig!

Ibland känns boken litet utdragen och dessutom osannolik. Blandningen av glädje, sorg, smärta, kärlek och hat som livet består av och sanningen att det vid stora omvälvningar alltid är individen som hamnar i kläm skildras ändå på det mest lysande sätt.

Betyg 4

Denna bok är ett måste för alla som älskar historiska romaner och stor berättarkonst. Eyvind Johnson kan vara tråkig men inte här. Vid sidan om Strändernas svall är detta hans bästa roman. Han förtjänar verkligen sitt nobelpris.

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsbiblioteket

Betyg 5

Fint språk, berör dock inte som Strändernas. Stundtals lite seg.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)