Katarina Harrison Lindbergs biografi Erik XIV är en bra och intressant bok. Författaren vill nyansera vår uppfattning av kungen genom att filtrera bort propagandan efter Eriks död. Hennes kritiska läsning av de källor som finns ger oss förtjänstfullt den hela människan.

Erik XIV var Gustav Vasas äldste son. Han uppfostrades av fadern till att bli kung men också till att ha omsorg om syskonen. Erik XIV fick en bred uppfostran i renässansens anda och bevarade hela sitt liv intresset för teckning, musik, astrologi och historia. Hans ståtliga kröning med tornerspel och utdelning av adelstitlar markerade att en kontinental kultur hade etablerats i Sverige efter faderns styre.

Eriks åtta år som regent utmärktes av flera stora och viktiga yttre händelser, som förvärvet av Estland och det nordiska sjuårskriget 1563-1570. Perioden präglades även av inre strider, som brytningen med hans halvbror Johan som han lät hålla fängslad under flera år.

Under sina år vid makten gick han till våldsam aktion mot inre och yttre fiender. Erik beordrade bland annat de så kallade Sturemorden under våren 1567, då han lät mörda tre medlemmar av ätten Sture som han trodde var fiender.

Katarina Harrison Lindberg kommenterar systematiskt källorna till de händelser hon tar upp. En av de längsta genomgångarna gäller de så kallade Sturemorden i Uppsala. Familjen Sture misstänktes ha konspirerat för att få bort Erik från tronen.

Kungen själv deltog i mordet på Nils Sture, sedan lämnade han hastigt Uppsala. Kungen ville på väg mot Stockholm vara ensam med sina samvetskval. När han var tillbaka verkade han inte vilja regera. Han var svag och led av melankoli. Enligt författaren saknar krisen 1567 motstycke i Eriks liv. Men han lyckades även då driva igenom saker, som sitt giftermål med Karin Månsdotter, frillan som han även hade en dotter med. Efter sonen Gustavs födelse 1568 fick de sin arvprins.

Erik var sjuk för sina synders skull. Så uppfattade människor omkring honom hans belägenhet. Ingen drog emellertid nytta av situationen för att avsätta honom. Men 1568 var scenen en annan. Johan hade släppts fri och smidde planer. Många inom adeln ville ha Johan till kung. Brodern Hertig Karl ställde också upp. Ett skäl kunde vara att Erik gifte sig med en ofrälse kvinna, ett annat att man tyckte att Eriks rådgivare Jöran Persson fått för stort inflytande.

I slutet av 1568 fängslades Erik på Stockholms slott. Till en början levde han och familjen drägligt. Men allt eftersom fritagningsförsök gjordes utifrån flyttades de till andra slott, Åbo, Kastelholm på Åland, Gripsholm och Västerås, och villkoren försämrades. Karin födde flera barn som avled, men Johan såg en risk att de fick söner som skulle göra anspråk på tronen. Därför separerades Erik från de sina. Hans sista anhalt blev Örbyhus, där han avled 43 år gammal 1577.

Betyg 5