Utmattade av hunger och köld, intar expeditionen sin allra sista
måltid, endast bestående av smältvatten.
Jag följer med på Äventyrsvecka, upp till Norra Norrlands iskalla isbeklädda
snövidder. Min kompis Octavia vill inte resa ensam med två killar.
Påpälsad mina varmaste kläder, inställd på strapatser och faror,
försöker jag klara mig.
Resan är ingen semester. Var och en av oss har problem och brister.
I vildmarken, utmattade av kylan, allt kommer upp till ytan. Problem
som måste övervinnas för att vi skall klara oss tillbaka. Tillsammans
får vi kämpa, mot allt fler och värre fasor; vilda djur och banditer,
tills jag drabbas av det värsta du kan tänka dig!
Pia Jansson
Utdrag ur boken:
En gren knakar i skogen. Vargen ylar igen. Starkt! Nära!
Jag hör tassar som springer. Gräver i snön vid eldstaden. Letar smulor
och skräp. Tassarna springer. Alla sitter knäpptysta. Väntar.
Tre skuggor, bortom Greger vid vårt vindskydd. Kommer närmare.
Nosar i luften. Söker en värdig hane, att slita i stycken. Kommer fram
till oss.
Jag kan inte se teckningen. Det är för mörkt. Som svarta skuggor.
Vargen till vänster är en korthår. Den i mitten har litet längre nos.
Är nyfiken. Nosar på Fredrik. Vargen till höger är tjockare och tyngre.
Morrar dovt åt oss. Har en tjockare päls, krullig kanske? Vargen i mitten
kör in nosen vid halsen på Fredrik. Skall slita av strupen. Frustar till med
nosen. Rakt in vid halsen. Fredrik skriker till. Den stora vargen morrar
igen. Jag ropar uppåt, in i natten:
– Sju vargar är här!
... Nosar efter en hane, med riktig dase!
... Att slita i stycken!
Jag lutar huvudet mot Octavia. Jag håller på att somna. Det finns gott om killar.
Vargen skall ju äta den också.