den dödes diamanter

Min bror strålade. Hundra pund bara för att ta hand om ett kuvert! Dessutom kom pengarna som på beställning. Hans deckarfirma gick inget vidare.

Det var ett vanligt brunt kuvert, ganska tjockt och med något som buktade ut på mitten. Det rasslade svagt när man skakade på det. Vi undrade förstås vad som låg inuti.
- Fast det behöver ju inte vi bekymra oss om, sa Herbert. Vi kan ta det lugnt.

Det var vad han trodde, ja. Kanske var det tur att ingen av oss anade vad som väntade...

Utdrag ur boken:
- Nick...?
Klockan kunde ha varit vad som helst när Herberts okroppsliga röst flöt upp ur mörkret.
- Ja?
- Är du vaken?
- Nej. Jag talar i sömnen.
- Jag har tänkt lite, Nick. Herbert gjorde en paus, nös, fortsatte. Jag kanske inte är så lyckad som detektiv trots allt.
- Varför inte det nu då? frågade jag.
- Mja... jag är misstänkt för två mord, kidnappning och störande av ordning. Svullo vill mörda mig. Min lägenhet har blivit sönderslagen. Och jag har faktiskt inte kunnat komma på någonting.
-Det ligger någonting i vad du säger, instämde jag.

- Han kommer till oss. Han är utanför på gatan och råkar se ditt namn ppå dörren. Du är privatdetektiv. Och det kan inte vara bättre. Och ditt namn gör att en liten klocka börjar ringa...
- Nej, Nick, avbröt Herbert. Det är den lilla knappen vid sidan av dörren som gör att klockan ringer.

Medelbetyg: 4,5 (2 röster)