Det var måmnga år sedan jag sist läste Walden eller Skogsliv vid Walden eller The Variorum Walden av Henry David Thoreau i översättning av Frans G. Bengtsson.
Att just Frans G skulle göra en (något förkortad) översättning av Walden var konstigt: "Frans G" var fanatisk hatare av svarta och indianer, hängiven anhängare av Sydstaterna, ärkereaktionär Karl XII:e-älskare och urtypen för alla "Sjöboskåningar". Och Thoreau var den amerikanska radikalismens fader. Thoreau byggde på 1840-talet en liten "friggebod" (ungefär samma mått!) vid en liten skogssjö Walden pond. Här levde han något år (enligt boken) på vad naturen gav, han läste antikens klassiker och österländsk filosofi och företog långa vandringar i de omgivande skogarna medan han funderade på civilisationens alla tokerier och allt det fina i naturen. Vad han inte skriver är, att stugan låg bara några kilometer från staden Concord där hans kompis poeten Emerson bodde och där även hans mamma bodde (som han besökte varje dag för att äta en riktig middag!) och att hans lilla stuga fungerade som gömställe för slavar som rymt från Södern slaveri (sistnämnda var han nog för blygsam att nämna). Det är en diger lunta, men räds inte: Man kan slå uppen sida var som helst och börja läsa och man kan hoppa hur som helst i boken.

Boken är den första "Gröna Vågen-boken" och tillsammans med boken The Civil Disobedience" har den haft ett enormt inflyrtande över främst amerikansk radikalism i mer än 150 år: Tänk bara på sångare/aktivister som Pete Seeger och Joan Baez! och Hippierörelsen. För att inte tala om miljörörelsen! En som tyvärr uppenbarligen påverkades av Thoreau var UNA-bombaren. Han var en galen man som avskydde civilisationen och bosatte sig i en skogskoja där han ägnade sig åt flitigt läsande och skrivande och tillverkning av dödliga paketbomber... Den amerikanska radikalismen har ända sedan Thoreau varit mot lagar, mot staten och extremt individualistisk - närmast besläktad med de mest utflippade liberala svenska rörelserna (med namn som Alexander Bard och Christian Gergils). Men det kanske är som att beskylla fridsfursten Jesus för allt elände hans anhängare ställt till med i 2 tusen år!
Skit samma! Thoreau är en underbar naturskildrare och en fundersam vandrare; det räcker långt för mig.

Även den konservative kinesen Lin Yu Tang (känd för bl.a. den härliga boken Konsten att njuta av livet /the Importance of Living/ älskade Walden för att den var så "kinesisk" i sin livsfilosofi. Jag finner också vissa likheter med 1500-talsfilosofen Michel de Montaigne som liksom Thoreau drog sig tillbaka och skrev om livet på ett underhållande vis (i Essayer).

Walden har jag läst oräkneliga gånger under alla mina tonår och det är dags att läsa den igen.
En liknade bok är Björn Berglund: Hallonmänniskan (kom ut på 1970-talet) och Barry Lopez: Arktiska drömmar. Även i dessa är naturiaktagelser och politisk metvetenhet kombinerad på ett elegant och engagerande vis (och för all del: salig Rolf Edbergs många böcker!).
Walden är dessutom en perfekt bok att läsa några sidor ur innan man somnar.
Söker du på "Walden" på bokus.com dyker det upp många utgåvor av boken och om boken. Den förkortade svenska utgåvan finner du på många antikvariat och bibliotek ("Frans G" strök nog en del politiska avsnitt, så är du bättre än mig på engelska; läs den då i original!)..
Länkar till 2 DN-artiklar om Thoreau:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=381704

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=381707&previousRenderType=6
En svensk översättning, Civil Olydnad finns utgiven: http://www.hstrom.nu/
Och Konsten att vandra finns snart att köpa på adlibris.
PSPSPS WALDEN HAR NYSS (2007) UTKOMMIT I EN O-FÖRKORTAD NY-ÖVERSÄTTNING!!!!!!!!!!!!!!!!!! Får man tro Svenska Dagbladet, så är den nya översättningen bättre än Frans G Bengtsons.

Betyg 4

Att finna sig själv. Att bli helare. Ofta ser vi den vilda naturen som vägen till detta ändamål; när man lämnar allt bakom sig och kliver in i en primitiv och enslig värld, där ens tankar blir ens enda kommunikationspartner i den vilda tristessen; tankar som man hoppas kommer kunna ge svar.

”Walden” har länge stått på min lista över böcker som jag velat läsa och inspireras av; framförallt i tanken om att i naturen hitta svaret såsom Christopher McCandless i ”Into the Wild” och Cheryl Strayed i ”Wild” gjorde det. Med en stor förvåning blev boken istället något av en besvikelse.

Henry David Thoreau skriver en schizofren bok utan dess like. Den består av oändliga avsnitt om naturen, ofta ointressanta och motsägelsefulla tankar och idéer, en hel del skryt och översitteriskriverier, och emellanåt något tänkvärt. Det är väldigt svårt att förstå vad det är han vill, förutom att han anses leva det liv som vi alla bör sträva efter – lite av en övermänniskeattityd.

Det finns dock vissa punkter som är intressanta att ta del av (tyvärr överväger de dock inte den långrandighet av övriga avsnitt). Thoreau lyckas sätta ord på fenomen som förekommer än idag, 150 år senare och kanske i ännu större utsträckning nu; det handlar om världen i utveckling som sätter så mycket press på individen för att dels möjliggöra utvecklingen och dels tvingar individen att hänga med i den och hålla sig uppdaterad. ”Var inte så angelägen om att utvecklas hela tiden” blir något av ett tänkvärt mantra i boken, som dock känns så svårt att tillämpa på dagens tillväxtaktuella värld där pengar har större betydelse än välbefinnande.

Det skrivs också om vår aning patologiska syn på livet där man ska hinna med så mycket, för enbart då tycks man ha spenderat livet väl. Thoreau menar på att vi istället för att utforska den yttre världen borde bege oss inåt i oss själva – en resa som faktiskt ger oss något och som likväl är tillgänglig för oss alla. Det är inte nödvändigtvis enbart i naturen man kan göra detta, men det är ändock något magiskt, kravlöst och dynamiskt över naturen; en dynamik viktig för att inse att vi har alternativ, att vi faktiskt kan förändra vår tillvaro, att vi inte måste sitta fast i själsmördande hjulspår.

Jag hade mycket svårt för ”Walden” i sin helhet. Kanske är det avsaknaden av dramaturgi. Kanske för att jag heller velat läsa mera om Thoreaus insikter om sig själv före avsnitten av naturbeskrivningar som inte kan likställas med att faktiskt få uppleva dem. Men något den lämnar efter sig är tanken om att naturen alltid finns kravlöst där för en, att faktiskt se livet utefter sina villkor och ta ett kliv tillbaka från krav och förväntningar som aldrig gynnar en i slutändan.

Betyg 2