En grupp vuxna studenter har anmält sig till kursen "Kultur och civilisation." Lärare är den karismatiska Elizabeth Finch, skarp, briljant, djupt intellektuell men med en gäckande och hemlighetsfull personlighet. Klassen delas i två läger men romanens berättare, Neil, är den som fascineras mest och efter kursens slut får han ynnesten att då och då äta lunch med henne. Han njuter av den intellektuella stimulansen men kommer henne inte närmare in på livet. Men skapar sin förstår en egen bild, frågan är om hans förälskelse får honom att blunda för de sidor som inte passar in...

Julian Barnes nya bok är en märklig skapelse. En filosofisk bildningsroman snarare än ett psykologiskt drama om besatthet och distans. Nästan halva boken handlar om kejsaren Julianus Apostata, den siste romerske kejsare som bekände sig till hedendomen, och som bekämpade kristendomen snarare än de kristna. Barnes kopplar ihop Finch och kejsaren, bägge är starka personligheter i en oförstående omvärld, ifrågasätter tidens normer och drabbas av svek. Barnes tycks fascinerad av honom och det beror inte på att det är en namne...

Ärligt talat är boken ganska seg och det är först under de sista femtio sidorna som den lyfter, men det med besked och där känner man igen den briljante människoskildraren Barnes. Nya fakta kommer fram och läsaren känner sig lika förvirrad som Neil. Hans satir över brittisk tabloidpress och deras förmåga att vrida på sanningen är på pricken. Hans hyllning till kvinnor och ständiga fokus på mäns tillkortakommanden känns mer daterad, han får inte ihop den biten riktigt.

Betyg 2