Kristin Hannah är en av de mest ojämna författare jag har läst. Det här är den fjärde boken jag läser av henne. Jag älskade de två fristående böckerna om Tully och Kate: "Vad som än händer (2009)" och "Flyga vilse (2015)". "En flicka som kallas Alice (2006)"- gav mig däremot ingenting. Den här boken låter så lovande, ett komplicerat relationsdrama mellan en mor och hennes vuxna dotter. Men efter drygt 200 sidor så säger jag nu- Tack för mig!
Egentligen gillar jag amerikanska underhållningsromaner, så länge jag slipper deras löjeväckande moralpredikningar. Nora, modern som förfasas över att hennes snart 30-åriga dotter, Ruby inte ber bordsbön. Nora övergav dock henne när hon var sjutton för att göra karriär som moraliserande radio-amatör-psykolog som predikar om äktenskapets helighet och älskas av miljoner lyssnare runt om i USA. Men nu har en gammal sexskandal kommit upp till ytan och journalisterna är som gamar efter henne. Dottern, Ruby, misslyckad stå-upp komiker, snart 30 men som mer känns som en bortskämd barnunge, ska skriva en skandalartikel om sin mor som hon avskyr.
Lägg därtill massor av amerikansk snyftsentimentalitet. Den enda intressanta karaktären är Eric, en 30 årig homosexuell lärare, nu döende i cancer. Men han får alldeles för lite utrymme, istället är det alldeles för mycket av dessa två irriterande höns.
Tack för mig!
Slutbetyg, en svag 2:a!