En man och en kvinna springer bokstavligen på varann och tappar allt de har i händerna. De samlar ihop sina saker men råkar ta varandras telefoner då de är av samma typ. När de upptäcker misstaget är de tusen mil från varann, hon i Paris, han i San Francisco. Men bägge är nyfikna och lite gränslösa, kan inte låta bli att kika igenom innehållet i varandras telefoner och det ena leder till det andra. Bägge har hemligheter och dessutom visar de sig vara sammanlänkade av en tragisk händelse alla trodde var begravd för alltid...

Musso är en av världens bäst säljande författare och har på senare år kommit i ropet även i Sverige. Framgången märks på hans sätt att skriva, med största självförtroende tar han ut svängarna rejält. Boken börjar som en romantisk komedi men utvecklas till en blodig thriller med mystiska försvinnanden, osannolika sammanträffanden, klichéartade karaktärer och mycket våld.
Jag brukar inte läsa denna typ av böcker men fick för mig att Musso var annorlunda och mer seriös. Ack så fel jag hade! Grundberättelsen är inte dålig, både ovanlig och väl genomtänkt fast förstås osannolik, Men sen förstör han det med fyrkantiga övermänniskokaraktärer, slarv med detaljer och logik, konstiga hopp i texten där han både gasar och bromsar samtidigt. Och så en massa våld på slutet. Kan någon please förklara för mig varför i stort sett alla bestsellers i genren måste innehålla biljakter, cliffhangers, totalt osannolik händelseutveckling och en massa skjutande på slutet? Och det då läsekretsen huvudsakligen består av kvinnor? Jag tycker att den delen av böckerna är mer på James Bondnivå, målgrupp killar mellan 15 och 25. Men det är förstås jag som inte fattar det fina i kråksången och jag vill inte avskräcka den som gillat stilen. Boken har som sagt sina poänger.

Dessutom känns den halvfärdig, med trådar som bara försvinner i intet. Som vi rutinerade läsare förstår uppstår känslor mellan de tu men vad händer med deras tidigare partners och deras känslor? Här fanns utrymme för ännu en dimension som kunde ersatt en del av actionscenerna, men - inget.

En svensk recensent Camilla Grebe, skrev om boken "Musso är Frankrikes svar på Camilla Läckberg"
Om det är beröm eller kritik lämnar jag åt var och en att avgöra...;-)

Betyg 2