Det är nu många år sedan som jag läste någon Mysrysare. På 70 och 80-talet plöjde jag igenom ett par sådana här böcker i veckan med stort nöje. Det händer även nu på senare tid att jag läser någon även om jag i de flesta fallen då upplever dem som väldigt förutsägbara och inte alltid så välskrivna. Men den här är både välskriven, spännande och bjuder på en hel del överraskningar under läsandets gång.
Artonåriga Julia Meredith är föräldralös och har växt upp hos Mattie och Bill som äger en varietéteater. Det är sent 1890-tal och Julia har hitintills trivts bra med livet. Men plötsligt börjar hon höra steg bakom sig på de dimmiga, dåligt upplysta London-gatorna. Kväll efter kväll, på väg mot teatern och tillbaks till det stora pensionat som ägs av hennes förmyndare, märker hon av en mörkklädd gestalt som skuggar henne.
Och det dröjer inte länge förrän faran hittar vägen hem. Hon hör steg utanför sitt rum. Någon vill henne illa? Varför och vem? Hon har inte gjort någon någonting ont. Hennes förmyndare skickar henne till en herrgård i Devonshire för att hon ska undvika den fara som också de tycks märka av. Men det dröjer inte länge förrän faran kommer ikapp henne.
Det är något alldeles extra med gamla rysare från 1800-talet med dåligt upplysta oljelampor som enbart låter ana att en mörk gestalt väntar i slutet av korridoren på stora mörka herrgårdar på den engelska landsbygden. Kort sagt är det här en alldeles utmärkt liten mysrysare!
Toppbetyg!

Betyg 5