Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskan namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna.

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann, men här fungerar det märkligt nog.

Jag tyckte att Vattendansaren var ett riktigt bra roman. Jag är väl sen på bollen eftersom boken kom ut på svenska 2019, men jag vill ändå säga att detta är en roman som du absolut inte ska missa.

Betyg 5

Virginia i mitten av 1800-talet. Den unge slaven Hiram växer upp moderlös och hans far är slavägaren Walker, herre till Lochless. Tack vare sitt vita blod blir Hiram särbehandlad, får viss utbildning och arbete i huvudbyggnaden. Men Hiram är inte nöjd, han vill fly norrut, till friheten, och ta med sin styvmor Thena och sin kärlek Sophie. Vid en olyckshändelse upptäcker han att han har en magisk kraft, konduktionen, som räddar livet på honom då. Ännu behärskar han inte kraften men lyckas med hjälp av det underjordiska nätverket nå friheten. Han utbildas till agent men hans primära mål är fortfarande att rädda sina kära som är kvar i Virginia. Till slut kommer dagen då han behärskar kraften, men att utnyttja den kommer att riskera hela det nätverk av agenter som hans vänner och räddare byggt upp under decennier. Men Hiram tvekar inte, det är hans tur nu...

En intressant bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Den är välskriven men verkar inte veta vad den vill. Till det yttre är det traditionell eländesporr om de fruktansvärda umbäranden som slavarna i Amerika utsattes för av sina vita ägare. Men det bärande i boken och det som sticker ut är de övernaturliga och magiska avsnitten och på något vis tar de udden av den avsky och äckel läsaren känner för grymheterna. För det går kanske att lösa med magi...
Jag har absolut inget emot magi och oförklarliga krafter i fantasy, skräck eller skrönor, där hör det hemma så bara fläska på! Men jag är tveksam till att stoppa in det i en berättelse som på ett realistiskt sätt vill skildra slaveriets grymheter. Den bygger nämligen på berättelser från före detta slavar.

Det som krånglar till det för mig är att så mycket är bra i boken. Intressanta karaktärer, relationer, äventyr, lärorikt om både slavarnas liv och motståndet mot slaveriet (där vita ledare var en förutsättning). Ni som läst Den underjordiska järnvägen känner nog igen er. Men bäst av allt är att inget är enkelt, varken kampen, friheten eller kärleken. Där har författaren lyckats och sista tredjedelen av boken är bäst. Dessutom får man lära sig två nya ord, Förutom konduktionen är det "värvsfolk" eller "värvsmän", författarens beteckning på slavar.

Vi har den i bibblans bokcirkel och där passar den bra. Jag misstänker hyllningar i alla former, skulle inte förvåna mig om jag är den ende tveksamme...

Betyg 3