Boston 1997. Casey mår inte bra, svårt skuldsatt och med krossat hjärta sedan pojkvännen lämnat henne. Men värst av allt är att hennes älskade mamma oväntat avlidit. De stod varann nära och Casey har svårt att ta in att hon är borta. Som i en bubbla rör sig Casey mellan jobbet som servitris och det sunkiga skjul hon tvingas bo i. Lönen räcker inte ens till det nödvändiga, hälsan sviktar och räddningen är att hon kan äta gratis på jobbet.
Hennes livlina är den roman hon skrivit på i sex år, trots tvivel på sin förmåga glömmer hon allt när hon försvinner in i den fiktiva värld hon skapat. När hon så träffar två sinsemellan olika män, den unga konstnärssjälen Silas och den äldre författaren Oscar, står hon inför ett vägval som innebär två helt olika liv.

Jag tyckte att boken var mer är lovligt seg i början och tvekade om jag ens skulle läsa ut den. Ännu en sak som störde mig var att Casey, som är 31, kändes som, om inte en tonåring så i alla fall som en ung universitetsstudent snarare än en vuxen kvinna. Och den som till äventyrs är intresserad av hur jobbet som servitris på en bättre restaurang i Boston är får sitt lystmäte. Men det tar sig, goda vänner och valet mellan två potentiella älskare får både berättelsen och Casey att vakna till. Kärleken till konstnärskap och litteratur genomsyrar hennes tillvaro och därmed berättelsen. Läsaren får också veta mindre kända detaljer från berömda författares liv, och ett och annat citat får vi på köpet.
Även om attribut som kloka gayvänner, gulliga barn och svekfulla män figurerar är det ingen klassisk feelgood, därtill är den för mörk. Till slut blir Caseys roman färdig, men vill någon ge ut den? Har skrivandet någon framtid eller går det för henne som för de flesta gamla kamrater från skrivarkursen, de som nu tvingas syssla med helt andra saker?

Summa summarum en bok som trots trög start gör mig glad! Och vad mer kan man begära?

Betyg 4