"Se till mig i min förtvivlan och min nöd, se till mig i min ångest och min pina. Se till mig i min förtvivlan och min nöd, se till mig i min ångest och min pina."
Längre bort än hit är berättelsen om den unga Anna-Karins flykt undan en barndom fylld av våld och till de första desperata försöken att finna något som kallas ett värdigt liv. Folkhögskolans pigga kristlighet, storstaden, kvinnocafèerna, lyriken, ensamheten...
Anna-Karin Granberg berättar rakt och ändå lyriskt om de val hon gjort och inte gjort, de vägar hon gått. Hon skildrar självhat, alkoholism och destruktivitet, men också om hur ett möte med en annan kvinna kan bryta det onda arvet.
Anna-Karin Granberg, född 1959, har givit ut tre diktsamlingar. 1992 kom Där ingenting kan ses för vilken hon fick stor uppmärksamhet i pressen.
(LadyRed 051112)
Utdrag ur boken:
Det finns en kvinna i min bekantskapskrets som heter Paula. Medan tiden har gått har Adèle bleknat bort, inte glömts men blivit overklig som en mardröm blir efterhand. Sommaren 1984 träffas Paula och jag ofta, hon lever med en man men det har alltid funnits ens tark känsla mellan oss. Nu blir jag djupt förälskad i henne och kanske känner hon något för mig. Jag tror att vi skulle kunna göra varandra lyckliga. Jag beundrar Paula. Hon är vacker, begåvad och rolig, hon vet hur man gör livet så bra som möjligt. En dag står vi i hennes hall och håller om varandra, vi står där länge och mina knän blir mjuka, hela jag blir mjuk och het och det är nog att bara stå där och känna doften i hennes nacke. Jag vet att hon är bra för mig, kanske för bra.
(LadyRed 051112)