Det här är den andra boken som jag på kort tid läser av Anna Wahlgren som är en betydligt bättre författare än vad jag mindes. Jag har läst den här någon gång på 70-talet men mindes ingenting av den.
I en sal på BB ligger sex nyförlösta kvinnor. De är namngivna efter ordningen som sängarna står: Ettan, Tvåan, Trean, Fyran, Femman och Sexan. De samtalar livligt om smärtor efter förlossningen, om de totalt oförstående manliga överläkarna som inte tycks förstå någonting alls om kvinnors kroppar, men den bitska gamla syster Britta är knappast bättre, resonerar dem. De retar sig på "Femman", hon i salen som tydligen tycker sig vara sig förmer än de andra kvinnorna. I rökrummet samtalar Ettan och Trean om sina respektive karlar samtidigt som de beslutar sig för att träffas igen och gå ut och dansa.
Väl hemma blir de till annat än nummer, och jag som läsare får ta del av 24 timmar under deras första tid hemma igen där vardagen med slitet, tristessen, smärtorna, lukten, karlarna väntar dem.
Fyran har gift sig med en betydligt äldre och helt oförstående man. "Kärringen har visserligen precis kommit hem från BB, men var fan är min middag?", Fyrans frustration över maken tar hon ut över den snart 2-åriga dottern som hon slår. Ettans man våldtog henne under första träffen, vilket resulterade i deras första son- något hon själv inte tycks resonera över. Hon är mest orolig över hur de ska ha råd med ett nytt barn- allt medan maken inte oroar sig över något annat än att kunna komma ifrån och ligga med älskarinnan. Trean retar sig på sin osjälvständiga man och hans förfärliga mamma som hela tiden är så vänlig att hon vill spy. Hon föraktar dem alla, livet i förorten. Här kommer hon ruttna bort tills de kommer och städar bort kroppen. Hon som ville bli skådespelerska. Hon skriker ständigt åt sin man. Längtar efter en mer spännande man. Och nu har hon två ungar att ta hand om. Men vad fan ska man med ungar till?
Tvåan och hennes man lider jag med. Här har vi ett stabilt och bra äktenskap, men släkten, väninnorna och Tvåans bedrövliga gamla mamma- deras hån över en 40-årig förstagångs föderska. 40 ÅR! Hu och skam, att ha ett sexliv och uppfostra barn vid deras ålder!!! Här märks det ganska tydligt att boken skrevs för över femtio år sedan, idag reagerar man väl knappt på ett par i fyrtioårsåldern som får sitt första barn.
Och hur gick det för Femman och Sexan?
Det är väldigt skönt att läsa en roman som inte glorifierar barnafödelse eller småbarnsslit. Det är välskrivet, befriande och mycket ärligt skrivet. Och fastän det var länge sedan som jag själv fick barn så finns det här en stor igenkänningsfaktor. Och jag tycker den håller sig riktigt bra. Den här kan jag absolut rekommendera!
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4