Där ingenting kan ses

"Ett barn levde med föräldrar och ett syskon i den lyckliga familjen. Där blev det lekt med, man log åt det, man tog dess sömn, man byggde en bur där det kunde tittas på. Man matade det med söta karameller, man penetrerade det oralt. O Ljuva Dröm att vara Allt för dem. Att bära dem till lyckans land, att göra deras dagar ljusa, att inte vara deras vredes källa."

"När en familj börjar rämna stänger den alla dörrar om sitt sönderfall. Den tar tysthetslöften av sina medlemmar, den byter ut alla sina lås, den släpper inte in någon utifrån, varken vän eller fiende. Den som lever i det stängda huset tär, de fega på syndabocken, syndabocken på sig själv."

Kaos, övergrepp, missbruk. en familj i upplösning. Anna-Karin Granberg berättar i prosa och lyrik om sin smärtfyllda uppväxt. Det är en naken och skakande skildring av barnets uttsathet i en svårt störd familj där vad som helst kan hända men där ingenting kan ses. (LadyRed 051112)

Utdrag ur boken:
"Jag hade en ren oantastbar känsla av att i många år ha befunnit mig så långt ned man kunde komma. På vägen dit hade jag sett trädens rötter smalna av och försvinna. När jag såg tillbaka på mitt liv, såg jag inte mark och himmel, utan kyrkogård ur mullvadens perspektiv." (LadyRed 051112)

Medelbetyg: 3 (1 röster)