Peter Fröberg Idlings bok Röda Khmererna Pol Pots revolution i Kambodja som ingår i Historiska Medias bokserie biografier är en bra och lärorik bok, väl värd att läsa.
Massmord och svältdöd drabbade Kambodja från 1975. Allt började i de revoltröda studentkvarteren i Paris. Med gatubarrikader och kravaller upprorsåret 1968 och framåt till det röda sjuttiotalet. Kambodjanska studenter läste på stipendium i den franska huvudstaden. De inspirerades främst av den franska revolutionen 1789. Och de beundrade speciellt den store vänsterledaren Robespierre.
Från den tiden berättar författaren Peter Fröberg Idling kunnigt och väl vägen till katastrofen.
I boken förklarar författaren den välmenande idealistiska framtidsutopins och den baksida historiska guldålders-romantikens urartning i folkmordsliknande helvete. En entydig dröm om en framtid baserad på Kambodjas förflutna storhet framträda i de imponerande lämningarna av det forntida Angkor Vat-riket.
Bland kommunistiska regimens brott mot mänskligheten, står de röda Khmerernas regim i Kambodja, åren 1975-1979, för de mest extrema. Enligt beräkningar dog 20 procent av befolkningen, under de knappt fyra åren genom avrättningar och svält orsakad av regimens politik. Handlingar som förekom i Sovjetunionen och Kina drogs här till sin spets. Befolkningen delades in i två kategorier, en över och en underordnad. Den lägre kategorin bestod i huvudsak av stadsbor. Där de senare saknade rättigheter i det nya samhället. Grupper som inte ansågs ha någon plats i idealstaten – intellektuella borgare, vissa etniska och nationella minoriteter utsattes för förföljelser.
Den kambodjanska regimen föredrog att mörda sina fiender snarare än att spärra in dem. Städerna tömdes på folk och regimen tvångsförflyttade miljoner människor dit den behagade. Utrensningarna inom partiet blev också mer omfattande än någon annanstans. När Vietnam invaderade Kambodja hade regimen redan till stor del förtärt sig själv