Wow, nu ska en fyrtiotaggare recensera en ungdomsbok. Hur ska detta sluta. Nå, eftersom jag växte upp med Hans Eric Hellbergs böcker och Sue Townsends böcker om Adrian Mole har det varit ganska lätt att ta till sig Bert-böckerna som rör sig en smula i samma marker. När jag därför hittade den här boken på antikvariatet tyckte jag att jag kunde ge den en chans. Och blev inte besviken.
Boken handlar om den unge Emanuels känsloliv och sexuella frustration, ett ämne som författarparet behärskar väl. I detta är boken en direkt efterföljare till Bert-böckerna, dock utan dagboksformen. Personerna påminner starkt om Sue Townsends, Emanuel=Adrian, Helene=Pandora, Tage=Baz, samma dysfunktionella föräldrar (även om de i den här boken får en ganska undanskymd plats), o s v. Inte originellt, men det fungerar. Berättandet interfolieras med chattkonversationer, vilket också fungerar (även om det får en att tvivla om huruvida ungdomar över huvud taget har någon hjärna). En av bokens största behållningar är dock Per, kompisen Tages utvecklingsstörde bror. Han skildras med både humor och värme och är en krydda i berättelsen. Faktum är att skildringen av Per får mig att undra om inte författarna har egen erfarenhet av utvecklingsstörda. Bra är det under alla omständigheter.
Sammantaget är detta en trivsam ungdomsbok, som med behållning kan läsas även av oss äldre. Kanske ger det en viss förståelse för ungdomars tankar och beteenden. Eller också befäster det den vanligaste och enklaste inställningen: Man kan inte lita på någon under trettio.