Ganska ofta upplever jag deckare såsom att de börjar mycket bra, tappar i mitten för att ta fart igen på slutet. Jag har läst så många framförallt deckare och thrillers som är skrivna sådana för mig. Den här är däremot helt tvärtom för mig. Den börjar ganska märkligt, för att ta fart i mitten och bli riktigt spännande- men så tappar den igen på slutet. Min första deckare av danska Else Fischer. Den är välskriven och spännande på sina håll, men det blir för mycket tjat om den danska strafflagen för att den ska få något högre betyg av mig. Jag hade dessutom svårt för den svaga kvinnliga huvudkaraktären, Marie-Louise!
Slutbetyg, en medel 3:a!