Det var väldigt tungt och segt att läsa den här boken och det var mycket som för mig verkade helt främmande. Saga - betyder inte att det är en saga vi får läsa (i alla fall inte Saga i den bemärkelse vi har av ordet saga). I eftertexten kan man läsa att ordet saga mer står som betäckning på prosaberättelse.

Den här boken skulle jag benämna som en historisk roman.

I stort handlar boken om män som har väldigt hög moral och de är väldigt stolta. Då någon gör dem orätt så löser det problemet genom att hämnas (hämnas gör man genom att döda sin fiende). Efter att man har hämnats kommer det alltid ett eftermål i vilket man antingen kan bli dömd fredlös eller så kan man förlikas med motståndaren.
Även om dessa högt moraliska och stolta män ingick en förlikning så kunde de vara helt säkra på att hämnden för mordet som förlikats inte skulle vänta på sig.

Enligt mig var dessa män högst tröga, dumma och allt för stolta för sitt eget bästa (här kan man dra paralleller till nutiden) och många på Island dog på grund av att karlarna hade korta stubiner. Det är ett under att det fortfarande finns människor på Island med tanke på med vilken fart de hade ihjäl varandra.

Men jag tror inte det är på det viset man skall se på den här boken. Med största säkerhet kommer min uppfattning att ändras med lite distans.

Boken är mycket annorlunda, både i språket och i sin berättarstil som är mycket brysk och korthuggen. Det är inte för inte som det är en av de stora böckerna. Och det är inte bortkastad tid att läsa den.

Betyg 3

Njala är inte utan orsak ett av världslitteraurens mest kända verk. I ett land utan central styrning tvingas ett rättsbeteende fram som framstår som barbariskt men var det enda sättet att hävda sin rätt. Kvinnorna har lika drivande roll som männen även om Hallgerd ofta anses som skildrad som mycket blodtörstig till skillnad från den mer taktfulla Gerd.

Och det är ju här den hårdkoktaste kommentaren av alla actionhjältar fälls i samband med mordet på Gunnar. Men tänker inte spoliera överraskningen. Läsvärt bara för det ;)

Betyg 4

Islands historia är med all respekt säkert en inte den tråkigaste historien kan tänka mig att månens historia de senaste 60 åren vart sämre...uuhhm, riktigt tråkig...dåligt skriven, dålig handling, ointressant handlig...gääääsp..

Betyg 1

Har läst den här ett par gånger, men inte förrän jag varit på Island lossnade det riktigt för mig. Den är inte helt lätt att ta sig igenom, men har man upplevt det karga, vilda landskapet på Island, så får man en annan känsla för det som beskrivs i texten. Gunnar och Hallgerd är båda hårdföra islänningar, som beskrivs lika kort och kargt som landskapet som format dem. Det är en våldsam tid som beskrivs, minsta lilla oförätt hämnas med mord, vilket sen i sin tur också hämnas med mord. Man förstår var vikingarna fått sitt våldsamma rykte ifrån.
Men samtidigt är det en bedövande vacker prosa, som fängslar och förundrar. Åtnjutes bäst i små portioner, annars blir det lätt för mycket av det goda.

Betyg 4