Jag gillar Ulla Trenters böcker, hennes stil - hon skriver hur hon själv hamnar i en detektivhistoria och hur hon och Harry Fribergs äter god mat och löser fallet.
Miljöerna är bra, humorn rolig och texten är underhållande. Bristen kanske är detektivhistorien som dock får räknas till kategorin "rätt så lyckad", men den förmår inte alltid engagera med något företag och olika artiklar - slutet blir tämligen abrupt, jag är också inte helt säker på att jag fattade knorren på sista sidan...